310 kränkande av »den ^erbodighed» som »skyldes kongen» var således, i motsats till det svenska stadgandet i 9 kap. 5 § SL, omedelbart tillämpliga på såväl muntliga som tryckta framställningar.'O Att ett meddelande framförts i tryckt skrift var enligt de danska och norska strafflagarna emellertid ibland en försvårande omständighet, eftersomyttrandet därigenom kunde antas ha fått stor spridning.” 9.2. Mot särskilda statliga intressen riktade ärekränkningsbrott i dansk och norsk lagstiftning I Danmark och Norge var såväl avlidna somjuridiska personer under slutet av 1800-talet skyddade mot ringaktande informationsspridning,'- vilka objekt saknade motsvarande straffskydd enligt svensk rätt. Att föra sanningsbevisning i ärekränkningsmål var i både Danmark och Norge uttryckligen tillåtet.'^ I både dansk och norsk lagstiftning skilde man under senare delen av 1800talet mellan hotfulla eller ärekränkande yttranden somframförts direkt till en främmande makts regent och uttalanden i vederbörandes utevaro. I Danmark kunde den som hotade, använde skällsord eller »paa anden fornarrmelig maade» talade till en vänskaplig främmande stats regent eller sändebud dömas till straffarbete eller fängelse.'"' Att med ord, bild eller motsvarande framställning förnärma vänskaplig främmande makt eller dess sändebud straffades med fängelse eller, omförmildrande omständigheter förelåg, böter. Särskilt förnärmande angavs i lagtexten vara att i tryckt skrift kränka i den främmande staten Sc 90 § DL och 9 kap. 23 § NLF. " Se t.ex. 216 § DL, 17 kap. 5§ NLFoch 247 § NL. Bland de inledande bestämmelserna i 1902 års norska strafflag stadgades i 7 § 2 st. att en handling skulle anses förövad offentligt omden begåtts genomutgivande av tryckt skrift eller i närvaro av ett större antal personer. Den danska strafflagen av år 1866 avhandlade angrepp mot objektiv och subjektiv ära i 215-223 §§. Se, i fråga rättssubjekt, t.ex. UfR 1889 s. 370 och UfR 1890 s. 115. I Norge avhandlade 17 kap. 5 § NLF, liksomdet svenska förtalsbrottet, angrepp mot den objektiva äran. Angrepp mot den subjektiva äran genomord eller gärning avhandlades i 17 kap. 7§ NLF. Nyssnämnda stadganden inflöt i 1902 års norska strafflag i 246-248 §§. Urbye, 1909, s. 116 f. I fråga om norsk rätts skydd av avlidna och juridiskapersoner, se 17 kap. 11 § NLF, NRt 1893 s. 474, 252 § NLsamt Urbye, 1909, s. 119 ff. och 175 ff. Jfr förekomsten av ordet »ubefojet» i 215-217§§ DL, 17 kap. 6 § NLFoch 249 § NL. Hur avvägningen mellan informationsfrihet och ärekränkning var utformad i Danmark och Norge är en alltför omfattande fråga för att här kunna utredas närmare. '■* Enligt 11 § DL fanns det två sorters straffarbete, »forbedringshusarbejde» och »tugthusarbejde». Jag har vid angivande av påföljd dock i allmänhet utan närmare precisering uppgivit endast straffarbete som straffart. Fängelse kunde enligt 17 § DL .avtjänas i fyra olika former av varierande svårhetsgrad, nämligen »simpelt farngsel», »farngsel paa sxdvanlig fangekost», »fxngsel på vand og brod» och »statsfxngscl». avlidnas straffska dd, 218 § DL och, beträffande skyddet av kollektiva om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=