13 uppfattningomvilkaomständigheter somvarit relevantaför den straffrättsliga bedömningen.^* Att dra några säkra slutsatser omdomstolarnas straffmätning har inte tyckts mig möjligt annat än i fråga ompåföljder somutmätts för likartade yttranden eller då särskilt anmärkts, att vissa omständigheter ansetts försvårande eller förmildrande.^2 Under åren 1885-1921 förändrades reaktionssystemet kontinuerligt till följd av att de s.k. behandlingsideologierna vann ökat inflytande. Ännu vid tiden för Första världskriget var dock normalstraffet för första resan enkel stöld ett par månaders straffarbete. Misshandel av normalgraden tycks däremot endast undantagsvis ha föranlett frihetsberövande straff.^^ Sverige förefaller vid denna tid således ännu inte ha präglats av konsumtionssamhällets överseende inställning till egendomsbrott, under det att toleransen mot våldsbrottslighet tycks ha varit högre då än nu. Man brukar skilja mellan subjektiv och objektiv rättsfallstolkning. Med subjektiv tolkning avses försök att fastställa vad somhar föranlett den eller de personer somdömde att göra den juridiska bedömningen. Objektiv tolkning innebär att man försöker dra generella slutsatser om inre samband eller motsättningar inomett rättsfallsmaterial. Hjerner, 1981, s. 19 ff. Syftet med rättsfallsanalysen i detta arbete är att genomHögsta domstolens avgöranden belysa rättsordningens innehåll. Jag har därför i första hand försökt att anlägga ett objektivt tolkningsperspektiv. Det såsom tolkningsdata tunna material som domskälen i allmänhet utgör samt det förhållandet att socialt färgade ställningstaganden i allmänhet präglar i yttrandefrihetsmål förekommande juridiska bedömningar har emellertid medfört att analysen ofta innefattar resonemang om vad som faktiskt kan antas ha påverkat domstolarnas ställningstaganden. Eftersomde överväganden somlegat till grund för domstolarnas ställningstaganden i allmänhet inte går att utläsa ur det material som varit åtkomligt, har det varit svårt att undvika en viss användning av hypoteser när jag försökt att finna samband mellan fakta och domslut. Ett alternativ till den tolkningsmetod somjag nyttjat hade varit att på ett föga fruktbart sätt lämna rättsfallsreferaten okommenterade så när sompå korta, tämligen innehållslösa konstateranden av vad som angivits i domskälen. Ett annat, tredje, tillvägagångssätt hade varit att analysera parternas argumentation. Att tolka domstolsavgöranden på grundval av parternas argumentation torde dock sakna mening omdet inte i domskälen angivits vilka omständigheter somvarit av vikt för utgången i målet. Att en gärning enligt 7 kap. 4 § SL begåtts under sabbatstid, dvs. på en söndag, anges ibland som en försvårande omständighet, trots att stadgandet i 7 kap. 4§ SL sällan torde ha föranlett någon märkbar straffskärpning. Tid under vilken en tilltalad varit häktad skulle avräknas endast omdomstolen med hänsyn till omständigheterna ansåg detta skäligt. Prop. 1903:54, LU 1903:38, SFS 1903:78 s. 2. Ofta torde avräkning ha skett, omhållandet i häkte ansågs obehörigt. Bergendal, 1925, s. 58. Att en tilltalad vid ett straffs verkställande fick tillgodoräkna sig tid som vederbörande varit häktad kan i allmänhet ses som en nedsättning av straffet. Eftersomhäktningstid vid denna tid inte avräknades obligatoriskt, utan endast omdet med hänsyn till omständigheterna ansågs skäligt, kan underlåtenhet att avräkna häktningstid enligt min mening emellertid inte ses som en straffskärpning. Frågor rörande en tilltalads hållande i häkte har jag därför anmärkt endast då en överinstans avräknat häktningstid på ett sätt somkan ses som en nedsättning av straffet. Se uppgifter i Sveriges officiella statistik åren 1917-1920 över straff för personer dömda i första instans för första resan enkel stöld enligt 20 kap. 1 § SL, uppsåtlig misshandel, varav mindre lyte, kroppsfel eller lindrigare sjukdom kommit, enligt 14 kap. 12 § SL samt uppsåtlig misshandel, varå ringare eller ingen skada följt, enligt 14 kap. 13 § SL.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=