308 till revolutionär socialism synes ha varierat i olika länder.^ I Norge uttalade den syndikalistiskt inriktade socialisten MartinTranm^l år 1912 att strejkande gruvarbetare för att skrämma bort strejkbrytare borde »glömma» dynamit kvar i borrhålen. Detta uttalande torde blivit lika omtalat som Hinke Bergegrens eventuella hyllande av »små mord». Under det att Hinke Bergegren så småningom uteslöts ur SAP p.g.a. sina antiparlamentariska uttalanden var emellertid Martin Tranma:!, liksommånga andra inomden norska s.k. fackföreningsoppositionen, aktiv socialdemokrat och innehade förtroendeposter i det norska Arbeiderpartlet."* Syftet med detta kapitel är att presentera ett material somgör det möjligt att i någon mån jämföra svensk, dansk och norsk strafflagstiftnings beskaffenhet i fråga om politisk yttrandefrihet under åren 1885-1921. En i rättsvetenskaplig bemärkelse komparativ undersökning skulle fordra ett betydligt mer omfattande arbete än vad jag har utfört.^ Såvitt jag har kunnat finna har dock ingen tidigare studerat dansk eller norsk politisk yttrandefrihet under den tid som behandlas i denna studie ur ett straffrättshistoriskt perspektiv.^ Jag har därför begränsat min ambition till att presentera en översiktlig utblick över sådan dansk och norsk strafflagstiftning som kan antas ha inskränkt den fria opinionsbildningen. Alternativen till denna begränsade studie har tyckts mig vara att antingen företa en i det närmaste lika omfattande undersökning rörande dansk och norsk straffrätt, som jag har utfört beträffande svensk rätt, eller att avstå från att alls behandla något utländskt material. En förutsättning för att det skall vara meningsfullt att på här aktuellt sätt jämföra olika länders strafflagstiftningar torde vara att man undersöker rättsordningar sominte företer alltför sinsemellan skiljaktiga drag. I fråga omåren 1885-1921 ligger det sålunda inte särskilt nära till hands att jämföra politiska Att Norge och Sverige var i union under åren 1814-1905 hindrade inte att den demokratiska utvecklingen i dessa två länder skedde i tämligen olika takt. Stortinget såsomdetta utformats i den norska Eidsvollförfattningen av år 1814 var en av Europas första enkammarriksdagar. Under det att parlamentarismen knappast kan anses ha vunnit allmän acceptans i Sverige förrän år 1917, genomdrevs i Norge att stortinget skulle ha ett avgörande inflvtande över den norska ministärens sammansättning redan i början av 1880-talet. Allmän rösträtt infördes i Norge för män år 1898 och för kvinnor år 1913. I Danmark infördes ett tvåkammarsystemoch allmän, omän gradenad, rösträtt för flertalet män redan genom grundlagen av år 1849. Kvinnor och tjänstefolk komdock att sakna rösträtt fram till år 1915. Dessutomvar rätten att rösta till landstinget före 1915 års reform förbehållen ett fåtal. Parlamentarism infördes i Danmark efter en författningskamp under åren 1873-1901, välken kamp fördes genombl.a. provdsorisk lagstiftning. Ross, 1948 s, s. 17 och 83 ff. Martin Tranmarls yttrande, vilket framfördes i ett offentligt anförande som i vart fall torde ha tangerat av 140 § NL konstituerad straffbarhetsgräns, tycks i dess helhet ha haft följande lydelse; »Enn omdet lå noen dynamittpatroner igjen i borehullene som bare de streikende visste av, tror man ikke streikebrvterne ville betenke seg to ganger på å oppta arbeidet?» Mykland, del 12, 1978, s. 404 f. och Persson, 1993, s. 43 ff. Närmare om Hinke Bergegrens eventuella hyllande av »små mord» såsom medel i kampen för att skapa ett socialistiskt samhälle, se avsnitt 5.3.1 ovan. ^ Jfr Strömholm, 1971, s. 251-263. ^ Se dock Tamm, 1990, s. 142 ff. och där anförd litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=