9. Fragmentarisk utblick över sådan dansk och norsk strafflagstiftning sombegränsade den politiska yttrandefriheten 9.1. Syftet med att granska sådan dansk och norsk strafflagstiftning sombegränsade den politiska yttrandefriheten 1 flertalet västeuropeiska stater pågick under den process som ledde fram till modern demokrati såväl våld mot överheten i formav attentat och upprorsförsök som repression riktad mot bl.a. socialister. Socialistiska och anarkistiska grupperingar framstod ibland som reella hot mot de statsrättsliga systemens inre och yttre säkerhet. Att statsmakter somtyckte sig stå inför sådana hot inte alltid fann skäl att tillåta en oinskränkt politisk yttrandefrihet är knappast förvånande.' Inte heller torde det vara ägnat att förvåna att opinionsbildningen i de stater som deltog i Första världskriget under krigsåren i allmänhet inskränktes till skydd för respektive rikes yttre säkerhet.- Både statsmakternas och de reformistiska socialdemokraternas inställning ' I både Tyskland och brankrike torde den politiska yttrandefrihetens gränser, såsom ofta år fallet, ha skiftat i takt med de politiska konjunkturerna. 1 Frankrike var socialistisk och anarkistisk agitation helt förbjuden under åren närmast efter det att Pariskommunens anhängare förlorat 1871 års inbördeskrig. Aven mordet på president Carnot år 1894 föranledde statsmakten att försöka motverka förekomsten av bl.a. anarkismgenom omfattande repression. De socialistiskt och syndikalistiskt inriktade fackföreningarna åtnjöt i allmänhet ringa popularitet hos de franska makthavarna. Under 1900-talet förekom vid flera tillfällen att militär inkallades för att bryta strejker som ansågs samhällsfarliga. Frankrike torde emellertid ha varit det första land där socialister upptogs som regeringsmedlemmar. Persson, 1993, s. 18 ff. 1 Tyskland erhöll socialisterna vid riksdagsvalet år 1877 över 490.000 röster, vilket motsvarade 9 %av valmanskåren. Sedan Wilhelm 1 utsatts för två attentat, vilka i viss utsträckning skylldes på socialisterna, genomdrev Bismarck år 1878 den socialistlag, genom vilken trvck-, förenings- och församlingsfriheten upphävdes för socialistiska meningsinriktningar. Lagstiftningen, som var provisorisk men kom att bestå till Bismarcks fall år 1890, kunde emellertid inte hindra att socialismen vann ökat inflytande. Vid 1890 års riksdagsval fick det socialdemokratiska partiet 1.487.000 röster. Se t.ex. SOU 1935:8 s. 268. - Se t.ex. Boberg, 1970, s. 160 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=