304 Numera synes mellan arbetsmarknadsparterna förekommande stridsåtgärder under normala förhållanden sällan beröras av någon yttrandefrihetsinskränkande lagstiftning. Åtminstone den SAP närstående fackföreningsrörelsen torde alltsedan i vart fall 1950-talet ha kommit att ingå i det etablissemang somidag är normerande för vilka åsikter som anses lämpliga att tillkännage i samhällsdebatten. Även omförargelseväckande beteende alltjämt skulle kunna begås genom rena opinionsyttringar, vilket i och för sig inte synes vara möjligt,58 torde fackliga stridsåtgärder därför inte kunna bestraffas enligt 16 kap. 16 § BrB. Med modern kommunikationsteknik, somtelefonmeddelanden, massutskick av personliga brev och dylikt, kan information dessutomnå stora personkollektiv utan att komma i kontakt med allmänheten. Utpekande av någon somstrejkbrytare inför vederbörandes arbetskamrater eller somfackligt aktiv inför vederbörandes arbetsgivare synes teoretiskt sett kunna innebära förtal enligt brottsbalkens femte kapitel. Att information av denna art i praktiken skulle komma att anses stå i strid med ärekränkningslagstiftningen förefaller emellertid osannolikt, särskilt med hänsyn till att en uppgifts sanningshalt numera i allmänhet påverkar straffbarhetsfrågan. 8.6. Yttrandefrihetsinskränkningar somrörde stridsåtgärder på arbetsmarknaden - sammanfattning och slutsatser De socialistiska fackföreningarnas målsättning var att förbättra samtliga arbetares samhällsställning. Inom dessa föreningar föll det sig därför naturligt att kräva solidaritet, inte bara av sina egna medlemmar utan av alla personer som p.g.a. sin sociala tillhörighet var att anse som arbetare. De radikala arbetarnas vanligaste kampmetoder, bojkott och blockad, förutsatte lojalitet och gemensamt agerande inomden sociala gruppen. Offentliggörande av information om förment illojalt uppförande var därför inte sällan oundgängliga inslag i fackföreningsrörelsens kampstrategier. I och för sig torde även arbetsgivarna ha haft ett visst behov av att agera samstämmigt. Åtgärder somlockout och svartlistning var emellertid till följd av arbetsgivarnas begränsade antal möjliga att genomföra utan offentliggörande av information. Den omständigheten att det i första hand var arbetarna och inte arbetsgivarna som komi konflikt med yttrandefrihetsinskränkande lagstiftning är därför föga förvånande. börd och att begrepp av denna art kunde utnyttjas dels i emotionellt, retoriskt syfte, dels juridiskttekniskt såsom anknytningsord till komplex av omständigheter eller rättsfakta för att belysa inom rättsväsendet tillämpade regler. Uppställandet av krav på absolut och objektiv verifierbarhet av den art somriktades mot rättsvetenskapen inomden logiska positivismeller empirism, somUppsalaskolan torde utgöra en del av, är emellertid numera inte särskilt vanligt förekommande. Jfr t.ex. Strömholm, 1992, s. 89 f. och Peczenik, 1995, s. 105. Se SvJT 1964 rf s. 19.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=