12 ten i respektive jury ansåg straffbara, dels hur förkastliga domstolarna ansåg dessa yttranden vara.^® Eftersomen jury aldrig motiverar sitt ställningstagande är det dock behäftat med vissa svårigheter att analysera utslag i tryckfrihetsmål. De yttrandefrihetsrättsliga brottmålsutslag i vilka endast 1864 års strafflag tillämpades avgjordes av domstolarnai ordinär ordning. Inte heller analysen av dessa avgöranden har emellertid varit helt okomplicerad. I det gamla ståndssamhället kunde domstolarna anses härleda sin legitimitet hierarkiskt från kungen, eller i ett vidare perspektiv, från Gud, och sålunda sakna anledning att förse parterna med en rationell förklaring av utgången i målet. Redan i Olaus Petris domarregler anförs emellertid att »(a)ll dom skall befästas med uppenbara skäl och bevis, ty domaren skall intet döma utan efter skäl och bevis». I 1734 års rättegångsbalk, somgällde framtill år 1948, stadgades i 24 kap. 3 § att en dom skulle ange »skäl och lag». Att juridiska avgörandens motivering tillkännages har ansetts vara en garanti för att rättsskipningen sker opartiskt och på grundval av gällande rätt. En skyldighet för domstolarna att motivera sina avgöranden synes ha växt framparallellt med konstitutionalism, parlamentarismoch demokrati. Principen att de skäl på vilka ett rättsligt avgörande grundats skall redovisas öppet står, liksom legalitetsprincipen, i ett visst samband med maktdelningslärans förespråkande av att domstolarna skall döma uteslutande efter lag. Uppfattningen att domstolarna inte skulle ägna sig åt rättsskapande verksamhet medförde under 1800-talet emellertid att domskälen inte sällan kom att bestå huvudsakligen av ett angivande av vilken paragraf som rätten funnit tillämplig beträffande aktuella omständigheter. En sådan kortfattad paragrafangivelse antogs nämligen visa att osakliga, t.ex. politiska, hänsynstaganden inte skett. Under den tidsperiod som är aktuell i detta arbete torde domskälen ofta kunna klassificeras som s.k. syllogistiska orakelskäl.I flertalet av de utslag somjag har undersökt består skälen i huvudsak av ett citat av det yttrande som föranlett åtalet, följt av ett konstaterande av omrätten funnit brott enligt visst lagrum styrkt eller inte. Eftersom det av domskälen i allmänhet inte framgår vilka rättsfakta somdomstolen fäst vikt vid, ter det sig ofta svårt att få någon Mot denna uppfattning kan anföras att om en jury förklarat en skrift brottslig och domstolen därefter utmäter ett mycket lindrigt straff, kan domstolen kritiseras för att ha desavouerat juryns ställningstagande och därmed visat förakt mot såväl juryn somhela jurysystemet. Denna sorts kritik bör emellertid kunna riktas mot en domstols straffmätning endast omfråga är omen avvikelse från tillämplig strafflatitud. Att de straff somdomstolarna utmäter i tryckfrihetsmål innefattar juridiska ställningstaganden omskrifternas samhällsfarlighet är ofrånkomligt. Bergholtz, 1987, s. 26 ff. Om sambandet mellan maktdelningsläran och frånvaron av domskäl, se även t.ex. Sundberg, 1990, s. 150 ff. och Ahlander, 1952, s. 36 ff. Att domskäl är syllogistiska innebär att ett lagrumupptas som översats och i målet anförda fakta upptas som undersats. Ett hänförande av undersatsen under översatsen bildar därefter en slutsats, somläggs till grund för domslutet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=