299 det för medborgerliga fri- och rättigheter och den socialistiska ideologins eventuellt bristande överensstämmelse med det medborgarrättsliga idékoniplexet. I Första kammaren anförde den konservative statsrättsprofessorn Pontus Fahlbeck att klasskampen i Sverige utvecklats på ett sådant sätt att de elementäraste fri- och rättigheter, för vilka den enskilde i varje kultursamhälle hade rätt att fordra skydd, kränktes. Även om arbetarrörelsens mål, dvs. arbetarklassens uppstigande till människovärdig ställning, var av godo, ansåg han det vara farligt att låta ändamålen helga medlen. Pontus Fahlbeck gjorde gällande att den socialdemokratiska fackföreningsrörelsens moralupplösande inverkan och övriga verksamhet ekonomiskt och moraliskt skadade hela arbetarklassen. 1 anslutning till det nyssnämnda anförandet framförde högermannen Klas Hugo Bergendahl att socialdemokratin ägnade sig åt angrepp på rättens idé och var i färd med att skapa en stat med farliga rättsbegrepp i den nuvarande staten. De socialdemokratiska rättsbegreppen vilade enligt honom inte på rätten utan på särskilda, för vissa klassintressen konstruerade, maximer, somundergrävde det allmänna rättsmedvetandet. I Andra kammaren framfördes enligt samma synsätt att kungen, omtryckfrihetsförordningen inte ändrades i enlighet med det aktuella förslaget, skulle sakna möjlighet att på det sätt som föreskrevs i 16 § RF skydda de personer som av arbetarorganisationerna i egenskap av strejkbrytare förklarats fredlösa.'*^ Liberalen Halvar Eriksson i Algered anförde att religiöst sinnade arbetare ofta hade samvetsbetänkligheter mot att gå in i de socialistiska fackföreningarna, varför man med hänsyn till stadgandet i 16§ RF om religionsfrihet borde skydda enskildas personliga frihet i detta sammanhang. Då det aktuella spörsmålet stod i ett nära samband med föreningsrätten, som för närvarande inte var skyddad av lagen, uppgav han sig emellertid inte kunna yrka bifall till lagförslaget. Socialdemokraten Erik Leksell påpekade i fråga om skyddet för religionsfriheten att SAP var ett politiskt och inte ett religiöst parti. Enligt honom fanns det inom rörelsen visserligen folk som ställde sig skeptiska till religionen, men han betonade att partiet utan religiösa färger i skölden arbetade för rättvisa åt alla. Från socialdemokratiskt håll framhölls även att arbetarrörelsens stridsmetoder var ett resultat av att massorna, p.g.a. den oerhörda olikheten i fördelar och rättigheter emellan samhällsklasserna, tvingats sluta sig samman. Högervilden Rudolf Kjellén, sedermera professor Skytteanus i Uppsala, framhöll att han inte var principiellt negativ till socialismen såsom sådan men kritiserade arbetarrörelsen enligt följande. Tryckfriheten var både historiskt och till sitt väsen ett värn för medborgarfrihet och skydd mot förföljelse. I de fall som det här handlade om begagnades dock tryckfriheten som hot mot medborgerlig frihet och medel till förföljelse. Lagförslagets motståndare förLars Jansson i Djursätra, AK 1908: 68 s. 58 f. ■** Evald C. Kropp i Eskilstuna, AK 1908:68 s. 79 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=