294 är en förrädare mot sig själv och sin egen klass.» - »’Hedersmän.’ Vi fortsätta i dag offentliggörandet av de personer, som anse det med sin heder förenligt att uppträda somförrädare mot sina egna klasskamrater: (namn på 3 personer).» - »’Hedersmän.’ Vi meddela här nedan namnen på de personer, somsvikit solidaritetens enkla bud: (namn på 63 personer). J. Andersson vid ’Svea’ har meddelat, att han åter nedlagt arbetet, och har han därmed återupprättat sitt anseende.» RR:n i Gävle ansåg att bristande talerätt förelåg för vissa av de målsäganden, vars talan om ärekränkning fördes av åklagaren, samt fann att det sistnämnda cirkuläret inte varit av beskaffenhet att medföra ansvar för ärekränkning. Genom de två förstnämnda cirkulären hade Andreas Johnsson enligt RR:n emellertid missfirmat de angivna personerna genom att framställa beskyllning omatt de uppträtt somförrädare mot sina egna klasskamrater, svikit sina kamrater i den pågående arbetsstriden, samt uppträtt som blockad- och strejkbrytare och därigenom blivit förrädare mot sig själva och sin egen klass. Andreas Johnsson dömdes därför av RR:n att enligt 16 kap. 9§ och 11 kap. 15 § SL för förolämpning, som väckt synnerlig uppmärksamhet, böta 150 kr samt att till vardera av de i dessa cirkulär omnämnda tolv målsägandena utge yrkat skadestånd om50 kr. Svea HovR fann att Andreas Johnsson måste anses ha såväl åstadkommit allmän förargelse som gjort sig skyldig till förolämpning mot samtliga i de tre cirkulären namngivna personerna och dömde honom därför att böta 300 kr samt att i skadestånd utge 50 kr till vardera i cirkulären sammanlagt omnämnda 66 personer.3^ HD (justitieråden Bohman, Grefberg, Bergman och Dyberg) fann inte skäl att göra ändring i HovR:ns utslag. Justitieråden Sundberg och von Seth ansåg inte Andreas Johnssons handlingar vara av beskaffenhet att kunna utgöra förargelseväckande beteende, till följd varav åklagaren saknade talerätt beträffande en del av de i cirkulären omnämnda personerna. Enligt dissidenterna hade AndreasJohnsson emellertid gjort sig skyldigtill ärekränkning enligt 16 kap. 9§ SL mot de i cirkulären namngivna personer som själva förde talan i målet, för vilket brott han i enlighet med HovR:ns utslag skulle utge skadestånd om50 kr till vardera målsäganden.^^ Eftersomfråga var omskriftliga yttranden i formav cirkulär som var maskinskrivna, har principen om tryckfrihetsförordningens exklusiva tillämplighet beträffande tryckta skrifter inte aktualiserats. Innebörden av de tre cirkulären var, till de delar som kan antas ha ansetts förolämpande och förargelseväckande, att de namngivna personerna »svikit sina kamrater i denna strid och nu uppträda som blockadbrytare», »att strejkbrytaren är en förrädare mot sig Att antalet målsäganden inte var fler än 66 torde bero på att vissa personer namngivits i flera av cirkulären. Till stöd för sin talerätt åberopade åklagaren att det i 19 § 2 p. SP stadgades att omen handling innefattade flera brott, och något av dessa hörde under allmänt åtal, allmänt åtal kunde äga rumbeträffande övriga brott som begåtts genom den aktuella handlingen. Såväl hcivrätten som Högsta domstolen fann att allmänt åtal för ärekränkning i detta fall kunde äga rum, eftersomförargelseväckande beteende föll under allmänt åtal. De justitieråd somi likhet med rådhusrätten ansåg att åklagaren saknade rätt att föra vissa av målsägandenas talan var av denna uppfattning inte eftersom de ansåg 19 § 2 p. SP brista i tillämplighet, utan såsom en konsekvens av att de lämnade åtalet för förargelseväckande beteende utan bifall.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=