293 De tilltalade anförde att man hade samlats utanför ångsågen dels för att uttrycka sitt ogillande av strejkbryteriet, dels av nyfikenhet, samt bestred att hinder i trafiken åstadkommits eller att man fört oljud eller på annat sätt förfördelat de arbetsvilliga. Vidare gjorde de tilltalade gällande att lagens förutsättning för förargelseväckande beteende var att förargelsen var etiskt, inte politiskt betingad. Vissa vittnen uppgav att demonstrationen väckt förargelse och i någon, om än ringa, mån minskat framkomligheten för andra personer, under det att andra vittnen ansåg att så inte varit fallet. Villåttinge HR, som fann att de tilltalade måste anses ha åstadkommit förargelse å allmän plats, dömde Frans Oskar Karlsson och övriga åtalade att var för sig böta 10 kr. Rättens ordförande var skiljaktig och önskade ogilla åtalet eftersom det inte blivit visat att de tilltalade fört oljud eller eljest genom sitt uppträdande åstadkommit allmän förargelse. Varken Svea HovReller HD(justitieråden Lindbäck, Silverstolpe, Marks von Wurtemberg, Bergman, Améen, Svedelius och Dyberg) fann skäl att göra ändring i utslaget. Den gärning somde tilltalade dömdes för tycks ha bestått huvudsakligen av att de, under det att de åtföljt tre arbetsvilliga personer, visat en mot strejkbrytarna ogillande attityd. Under förutsättning att inga hotelser framfördes kunde det inte gärna ha varit i sig straffbart att följa efter någon på allmän plats, även omåtföljandet utfördes av ett flertal personer. Vad som konstituerat förargelseväckande beteende måste därför antas vara att åtföljandet försvårat framkomlighcten för övriga samhällsmedlemmar och skett i syfte att genomtillkännagivande av hån, förakt och fientlighet »göra narr» av strejkbrytarna. Av handlingarna i målet synes knappast möjligt att närmare fastställa i vilken utsträckning i målet åtalade personer åstadkommit hinder i trafiken eller andra konkreta störningar. Häradsrättens ordförande, som var den ende juristdomare som tog omedelbar del av den bevisning som förebragtes i målet, ansåg inte att det åtalade beteendet var straffbart. Att någonting framkommit som i nämnvärd grad tydde på att de tilltalade åstadkommit trafikhinder eller dylika störningar förefaller därför inte sannolikt. Överinstansernas fastställande av det nämndemannadikterade utslaget framstår emellertid somväl förenligt med Högsta domstolens bedömning i det ovan refererade avgörandet NJA 1910 B 614 avseende åtal mot Anders Norsell, vari fråga var om bl.a. förargelscväckande beteende genomåtföljande av strejkbrytare i demonstrativt syfte. I NJA 1912 s. 397 utmätta bötesbelopp om 10 kr för vardera sakfälld bestämdes nära strafflatitudens minimumom5 kr. Gärningarna tycks således ha ansetts, omän straffbara, tämligen bagatellartade. NJA 1913 s. 585. Andreas Johnsson åtalades för att ha gjort sig skyldig till ärekränkning och förargelseväckande beteende genomatt i egenskap av sekreterare i Gävles storstrejkskommitté i slutet av augusti 1909 ha undertecknat och på allmän plats låtit uppsätta tre maskinskrivna plakat, vari personer sominte deltagit i strejken namngivits. Cirkulären hade följande lydelse. »’Hedersmän.’ Vi börja i dag med offentliggörandet av namnen på de personer, vilka svikit sina kamrater i denna strid och nu uppträda som blockadbrytare: (namn på 12 personer, däriblandJ. Andersson på Tekniskafabriken Svea). Komihåg, att strejkbrytaren
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=