290 lydelse att man utan laga rätt eller med missbruk av sin rätt genomvåld eller hot tvingade annan att något göra, tåla eller underlåta. Att med hot om brottslig gärning eller våld tvinga någon att delta i en strejk torde, i den mån faktiska hinder uppkommit i arbetet och målsäganden angav brottet till åtal, i allmänhet ha konstituerat olaga tvång. Under 1800-talets sista decennier tycks det emellertid ha förekommit att mer eller mindre framgångsrika försök att genomhot omvåld förmå någon att delta i en strejk inte bedömdes somolaga tvång utan istället som förargelseväckande beteende.Att strejkaktivister dömdes för förargelseväckande beteende enligt 11 kap. 15 § SL innebar att deras agerande ansågs avsevärt mindre straffvärt än om de befunnits skyldiga till brott mot annans frihet enligt 15 kap. 22 § SL. Sedan stridigheterna på arbetsm.arknaden hårdnat och 1899 års Äkarpslag minskat utrymmet för alternativa brottsrubriceringar avseende explicita våldshot mot strejkbrytare tycks emellertid brottstypen förargelseväckande beteende ha kommit att utnyttjats för att nå agerande somskulle ha varit straffritt omdet inte omfattats av 11 kap. 15 § SL.^5 I den motion av år 1910, genom vilken socialdemokraterna hemställde om ändringar i bl.a. Akarps- och munkorgslagstiftningen, kallades 11 kap. 15 § SL »lilla Åkarpslagen» och skarp kritik riktades mot att tillkännagivandet av en åsikt somväckt socialt betingad förargelse hos strejkbrytare och deras sympatisörer ansågs konstituera förargelseväckande beteende.Opinionsdemonstrationer som att t.ex. spotta på gatan, då en strejkbrytare passerade kunde enligt motionärerna inte väcka etiskt, utan endast socialt betingad förargelse, vilket man ansåg borde vara straffritt. De tre nedan refererade rättsfallen NJA 1910 B 614, NJA 1912 s. 397 och NJA 1913 s. 585 utgjorde alla exempel på företeelser, sombefanns straffbart förargelseväckande därför att samhällsmedlemmarna presumerades bli störda av åsiktsyttringar till förmån för fackföreningsrörelsens strävanden. Samtliga avgöranden rörde händelseförlopp som ägt rumunder initialskedet av 1909 års storstrejk. NJA 1910 B614. Anders Norsell åtalades för att den 4, 6, 14 och 18 augusti samt den 2 september 1909 på allmän plats i Karlstad ha uppträtt förargelseväckande samt med hot sökt tvinga arbetsvilliga att delta i storstrejken. Följande händelser låg till grund för åtalet. Den 4 augusti hade Anders Norsell, som var ordförande i Karlstads strejkutskott, anordnat ett demonstrationståg genomstaden. Demonstrationståget hade avvikit från den väg som polisen anvisat och passerat järnvägsstationen, där Anders Norsell på stationshusets trappa upprepade gånger högljutt ropat »Leve en solidarisk järnvägsmannakår!». Den 6 augusti hade Anders Norsell jämte ett par hundra personer befunnit sig vid Karlstads hamn, där lastning pågick med hjälp av trots proklamationen om storstrejk arbetsvilliga personer. Anders Norsell hade flera gånger ropat »Ned med förrädarna!» samt »Ned med strejkbrvtarna!». Karlbom, 1979, s. 177 f. Jfr Eklund, 1974, s. 311 ff. Mot. AK 1910:146 s. 9 f. Beträffande denna motion, se även avsnitt 5.4.1, 6.1.3 och 7.2.1 ovan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=