282 för inte utgöra försök till olaga tvång. Omman däremot spred information i syfte att förmå någon att ansluta sig till en stridsåtgärd eller dylikt, var åtgårdens straffbarhet enligt 15 kap. 22 § 2 mom. SL beroende av omhotets art varit sådant somomfattades av den aktuellaparagrafen. Huruvidabrott mot 15 kap. 22 § 2 mom. SL kunde konstitueras genom hot om en i allmän bemärkelse rättsstridig handling eller endast genomhot om brottslig eller eljest straffbart lagstridig handling var omstritt.*^ Högsta domstolen kom i flera rättsfall, av vilka två refereras nedan, att fastslå att hot att i framtiden betrakta någon som strejkbrytare normalt inte kunde medföra straffansvar enligt 15 kap. 22 § 2 mom. SL.*'^ NJA 1910 B268. August Sjöberg åtalades enligt 15 kap. 22 § SL för att han under 1909 års storstrejk hade deltagit i läderarbetarefackföreningens i Örebro beslut att Josef PatrikJosefsson, sominte var ansluten till fackföreningen, skulle anses som strejkbrytare om han fortsatte arbeta. August Sjöberg hade tillställt Josef Patrik Josefsson ett protokollsutdrag beträffande beslutet och denne hade därefter nedlagt arbetet. August Sjöberg invände mot åtalet att fackföreningens beslut delgivits målsäganden endast i syfte att upplysa honom om att även den som inte var fackföreningsmedlemansågs somstrejkbrytare omhan inte deltog i en proklamerad arbetsinställelse. RR:n i Örebro fann utrett att August Sjöberg med nämnda beslut och dess överlämnande till målsäganden avsett att medelst hot tvinga denne till deltagande i den pågående strejken samt att hotet att betraktas somstrejkbrytare måste anses vara synnerligen allvarligt, varför August Sjöberg dömdes till fängelse en månad. Svea HovRfann mte skäl att göra ändring i RR:ns utslag. HD(justitieråden K. G. Carlsonoch Thomasson) fann att August Sjöberg, med hänsyn till vad av honom uppgivits angående anledningen till fattandet av det aktuella beslutet och överlämnandet av protokollsutdraget, inte kunde anses övertygad omatt ha gjort sig skyldig till straffbart hot och ogillade därför åtalet. Justitierådet Berglöf önskade ogilla åtalet bl.a. på den grund att ett övertalningsförsök genom en upplysning om att någon, om framställningen inte beaktades, skulle komma att anses som strejkbrytare, inte kunde falla under 15 kap. 22 § SL. Justitieråden Lilienberg och Dyberg fann inte skäl att göra ändring i HovRrns utslag. NJA 1911 B 719. Erik August Stedt åtalades enligt 15 kap. 22 § SL för att under 1909 års storstrejk genomhot ha sökt tvinga en på Sunds gjuteri anställd gjuteriförman att nedlägga arbetet. Den tilltalade hade deltagit i Svenska gjutareförbundets beslut att blockera Sunds gjuteri från all arbetskraft, att var och en som arbetade under blockaden ovillkorligen skulle prickas som strejkbrytare samt att den aktuelle förmannen skriftligen skulle meddelas dessa blockadbeslut, vilket också skedde. SOU I933:36 s. 85 f. ’■* SOU 1933:36 s. 88 ff. Även i Danmark och Norge kunde hot mot strejkbrytare sominte utmynnat i fullbordat tvång straffas somförsök till tvång. Se, beträffande norsk rätt, NRt 1900 s. 854 och, beträffande dansk rätt, t.ex. UfR 1873 s. 1034 och UfR 1890 s. 956. I motsats till den svenska Åkarpslagen förelåg de danska respektive norska kriminaliseringarna av försök till tvång till följd av generella försöksbestämmelser i strafflagarnas allmänna del. Se avsnitt 9.4 nedan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=