278 Inomden syndikalistiska socialismen, somi Sverige sedan år 1910 företräds av SAC, förespråkades att den kapitalistiska statens omvandling till klasslöst samhället skulle inledas genom en generalstrejkd Enligt syndikalisterna var strejken således inte bara en kampstrategi för att förbättra arbetarnas löne- och arbetsvillkor, utan också en metod med vars hjälp revolutionen skulle inledas. SAC och dess Lokala Samorganisationer fronderade mot hela avtalssystemet genomatt varken acceptera centraliserade avtalsrutiner eller respektera de avtal som slöts. Syndikalisterna var därför ofta illa sedda av både arbetsgivarna och de reformistiska fackföreningarna.^ Även socialdemokraterna nyttjade ibland strejker för politiska syften. Så använde de radikala krafterna t.ex. år 1902 hotet om landsomfattande arbetsinställelse i samband med kampen för allmän rösträtt.^ Sedan ett flertal fackföreningar år 1898 gått samman och bildat Landsorganisationen, LO, blev frågan omLO:s relation till SAP, den s.k. särskillnadsfrågan, föremål för långvarig diskussion. Efter det att 1909 års storstrejk avslutats med ett nederlag för arbetarsidan kom dock socialdemokratin, i motsats till syndikalismen, att övergå till att försöka erövra den politiska makten uteslutande inom ramen för det parlamentariska systemet. Att SAP efter arbetarnas misslyckande med 1909 års nationella arbetsinställelse uteslöt generalstrejksstrategin från sitt politiska program förefaller ha varit en av de mest påtagliga följderna av storstrejken. GenomDecemberkompromissen, somingicks mellan LOoch SAF år 1906,^ förband sig till SAF knutna arbetsgivare att respektera föreningsrätten, dvs. arbetarnas rätt att vara anslutna till en fackförening. Samtidigt fastslogs arbetsgivarnas rätt att fritt anställa och avskeda personal samt deras arbetsledningsrätt. Sistnämnda principer följde av innehållet i 23 §, sedermera 32 §, i SAF:s stadga. Framförallt att arbetsgivarna tillerkänts rätt att fritt avskeda personal kom att kritiseras inomarbetarrörelsen. När LOoch SAF år 1938 ingick det s.k. huvudavtalet i Saltsjöbaden komdenna rättighet att i någon mån begränsas. Arbetsledningsrätten kvarstod dock orubbad. Genom 1938 års SaltsjöSedan den internationella revolution sommånga socialister antagit skulle utbryta efter Första världskriget uteblivit, tycks flertalet svenska syndikalister ha övergivit den marxistiskt revolutionära klasskampsteorin. Enligt vad Lennart K. Persson uppger började man istället att anse att revolutionen skulle kunna genomföras fredligt, säsom en organisk process av revolutionär karaktär, genom att arbetarna pä respektive arbetsplats tog makten över produktionsmedlen. Syndikalismens grundläggande tanke, att kapitalismen skulle utplånas genom att produktionsmedlen erövrades och samhällets ekonomiska verksamhet övertogs av fackföreningarna, stod emellertid orubbad. Persson, 1993, s. 26 ff., 227 och 286 ff. ^ Andersson, 1990, s. 22. Se även t.ex. Blomberg, 1993, s. 105 ff. och 197 ff. Strejken i maj är 1902 var ett utomparlamentariskt pätr\'ckningsmedel mot riksdagen under behandlingen av en rösträttsproposition. Antalet deltagare i denna strejk uppgick till minst 100.000, vilket tycks ha uppfattats som högt, eftersom det endast fanns cirka 65.000 fackligt anslutna personer i hela landet. ^ Svenska arbetsgivareföreningen hade bildats är 1902, delvis under intryck av detta ärs storstrejk.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=