276 dåvarande statsminister Thorbjörn Fälldin och Aftonbladet våren 1978. Aftonbladet publicerade den 29 januari 1978 en artikel med rubriken »Struptaget - öppen sidas nya serie livsöden», vari Thorbjörn Fälldin framställdes som mentalsjuk i schizofreni. Thorbjörn Fälldin stämde Aftonbladets ansvarige utgivare för att ha utpekat honom såsom klandervärd i sitt levnadssätt och eljest ha lämnat uppgifter ägnade att utsätta honom för andras missaktning, mot vilket påstående Aftonbladet invände att det rörde sig om en uppenbart fiktiv historia somhade ett satiriskt syfte. I målet förordnad jury fann artikeln inte vara brottslig.^- Att de intressen som ärekränkningsbrotten slår vakt omalltjämt anses vara skyddsvärda har dock Högsta domstolen markerat i bl.a. NJA 1992 s. 594, NJA 1994 s. 557 och NJA 1994 s. 637. NJA 1994 s. 557 torde i detta sammanhang vara av särskilt intresse, eftersom målet rör yttranden som i äldre tider skulle utgjort smädelse mot tjänsteman. I detta mål uttalade Högsta domstolen att polismän bör ha en viss tolerans mot att personer somblir föremål för ingripande ger uttryck för sina känslor i mindre väl valda ordalag. Genom att yttra »era djävla as, jag hatar er, era djävla fascistdjävlar» hade den tilltalade enligt Högsta domstolen emellertid överskridit vad som kan godtas, varför denne dömdes för förolämpning till penningböter. Massmediernas informationsförmedling styrs inte bara av avsikten att förmedla i huvudsak sanningsenliga fakta utan även av önskan att de uppgifter som förmedlas skall ha ett högt underhållnings- och nyhetsvärde. Den massmediala informationsförmedlingen styrs därför ofta mer av rena profitintressen än av strävan efter att vidmakthålla en för demokratins bestånd önskvärd informativ samhällsdebatt. Nyhetsdistributörernas profitintresse i kombination med det moderna samhällets höga tolerans mot nedsättande yttranden förefaller kunna medföra att enskilda individer ibland står mer eller mindre försvarslösa mot medierna, även omde senare ägnar sig åt att sprida mer eller mindre sanningslösa och grovt integritetskränkande uppgifter, vilka för allmänheten presenteras efter att ha redigerats för att framstå somså chockerande som möjligt.Intresseavvägningen mellan informationsfrihetens och kritikrättens värde i förhållande till individers rätt till integritet och sinnesfrid kan därför ibland komma att utmynna i en prioritering av de förra, sommedför att enskilda personer kan komma att sakna möjlighet att få upprättelse för lidande till följd av äre- och integritetskränkningar. En sådan avvägning kan enligt min mening knappast anses vara av godo, även om det kan anses främja yttrandefriheten. Cars och Danowsky, 1982, s. 37 f. Så torde t.cx. en person som intervjuats, men sedermera felciterats eller missförståtts så att den information somvidarebefordrats till allmänheten har obefintlig likhet med vad som egentligen sagts i dess helhet, ofta ha ringa möjlighet att få upprättelse, även om informationsförvanskningen upplevts somsynnerligen besvärande.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=