270 vilket kritiken riktades, under det att den i vårt land var att anse som ett fullt tillåtet uttryck för den fria kritikrätten. Således ansåg departementschefen, troligen med samlingsregeringens hantering av 3 § 9 mom. TFF i åtanke, att speciellt straffansvar på detta område kunde åsamka den svenska statsledningen svårigheter att i politiskt oroliga tider värja sig mot utländska påtryckningar som avsåg att hämma pressfriheten. De ordinära ärekränkningsbestämmelserna kompletterade med viss straffskärpning erbjöd enligt departementschefen däremot en god avvägning mellan medborgarnas kritikrätt och främmande makts intressesfär.^^ Skymfande av utländsk och svensk rikssymbol inordnades i huvudsak oförändrade i 16 kap. 7§ respektive 19 kap. 10 § BrB. Någon motsvarighet till brottstypen missfirmelse mot riksstyrelse eller riksdag upptogs inte i brottsbalken, eftersomdet inte ansågs föreligga något särskilt trängande behov av att kriminalisera skymfande av dessa organ.Missfirmelse mot befattningshavare som var ålagd ämbetsansvar inflöt emellertid i 17 kap. 5§ BrB såsom egen brottstyp. Då 1949 års tryckfrihetsförordning omarbetades till följd av brottsbalkens ikraftträdande anfördes de betänkligheter somriktats mot kriminaliseringen av ärekränkning mot främmande makt eller dess regering till stöd för att utesluta möjligheten till straffskärpning vid sådant tryckfrihetsmissbruk. Arekränkning mot kunglig person eller ämbetsman samt skymfande av Sveriges eller främmande makts flagga, vapen eller annat höghetstecken kvarstod emellertid somsärskilda tryckfrihetsbrott.^^ I samband med den strafflagsrevision somvidtogs år 1970 borttogs, säkert i inte ringa mån till följd av socialdemokraternas ideologiska gemenskap med bl.a. Vietnamrörelsen, dels brotten skymfande av svensk eller utländsk flagga eller annan rikssymbol, dels möjligheten till straffskärpning vid ärekränkning av främmande makt. I lagstiftningens förarbeten anfördes följande.Det särskilda straffskyddet för skymfande av svensk rikssymbol hade tillkommit främst som en teknisk konsekvens av den under Andra världskriget införda bestämmelsen omskymfande av utländskt höghetstecken. Även omskymfligt beteende mot svensk flagga av många fortfarande ansågs stötande var krimina69 Prop. 1962:10 s. B 281 f. 70 Prop. 1962:10 s. B 247. 7' Ursprungligen ansåg lagstiftningens upphovsmän att även missfirmelse mot tjänsteman skulle bestraffas enligt tillämpligt lagrumbland femte kapitlets ärekränkningsbrott jämte en speciell straffskärpningsregel. I fråga om missfirmelse mot tjänsteman tog lagstiftaren emellertid intryck av lagrådets uppfattning att en generell straffskärpningsregel av föreslagen art, särskilt beträffande ärekränkning, skulle medföra en extrem höjning av straffmaximum jämfört med de straff somstadgats i den gamla strafflagen. Prop. 1962: 10 s. B 459 f. 70 KU 1964:13 s. 9 ff. och SFS 1965:52, omtryck av hela tryckfrihetsförordningen i SFS 1965:818. 73 Prop. 1970:125 s. 57 ff, SFS 1970:225 och SFS 1971:29. 71
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=