267 7.5. Förändringar av lagstiftningen Sedan socialdemokraterna, såsom nämnts i avsnitt 7.2.1 ovan, år 1910 misslyckats med att genomdriva en sänkning av straffskalan för majestätsförbrytelse genom smädelse komfrågan om bestraffning av ärekränkningsbrott mot särskilda statliga intressen att vila under nästan ett decennium. När spörsmålet nästa gång aktualiserades hade den politiska maktbalansen förändrats. År 1921 framlades en av 1920 års socialdemokratiska regering initierad proposition om likriktning av straffstadgandena i 8 kap. 28 §, 9 kap. 5 och 8 §§ SL.^^ Likriktningen föreslogs ske genom dels en sänkning av minimistraffet i 9 kap. 5 § SL till böter, dels ett borttagande av straffarbete såsommöjlig påföljd enligt 8 kap. 28 § och 9 kap. 5 § SL. Sänkningen av straffmaximumför smädelse mot kungen eller främmande makt var av särskild betydelse, eftersom möjligheten att häkta för dessa brott misstänkta personer därigenom i allmänhet skulle bortfalla. Justitiedepartementet, vilket under De Geers ämbetsmannaregering förestods av civilrättsprofessorn Birger Ekeberg, hade inhämtat yttranden över lagförslaget från både Johan Thyrén och Strafflagskommissionen. Varken Johan Thyrén eller Strafflagskommissionens arbetsutskott hade några avgörande betänkligheter mot de föreslagna ändringarna. Johan Thyrén fann sig föranledd att notera den bristande proportion som efter en dylik lagändring skulle uppstå mellan påföljderna för, å ena sidan, våld mot kungen, för vilket i 9 kap. 1 § SL stadgades livstids straffarbete, och, å andra sidan, brott enligt 9 kap. 5 § SL. Eftersom9 kap. 1 § tillämpades ytterligt sällan fann han dock inte anledning att fästa avgörande vikt vid denna bristfällighet. Flertalet av arbetsutskottets ledamöter ansåg att straffet i 8 kap. 28 § SL borde bestämmas till högst fängelse utan angivande av viss maximitid, dvs. i praktiken högst två år, och inte som i det ursprungliga lagförslaget till fängelse högst ett år. Birger Ekeberg instämde i den sistnämnda kritiken och propositionen utformades i enlighet med utskottets mening. Varken lagrådet eller lagutskottet hade något att erinra mot förslaget. Båda kamrarna biföll propositionsförslaget utan debatt.5‘^ Efter denna lagändring stadgades fängelse för brott mot 8 kap. 28 § SL, under det att strafflatituderna i 9 kap. 5 och 8 §§ SL inrymde fängelse eller böter 50 t.o.m. 1.000 riksdaler. revolutionärt präglade oroligheter skulle sakna lokal anknytning och därmed vara mindre mottagliga för påverkan från civilbefolkningen. Se t.ex. Nyström, 1994, s. 80 f. Se dock t.ex. Schmidt, 1996, s. 149. 57 Prop. 1921:20. Se 19 § 6 p. SP. Prop. 1921:20 s. 7, FLU 1921:16, FK 1921:13 s. 10, AK 1921:18 s. 29 f. och SFS 1921:90. För smädelse mot annan kungligeller furstligperson av kungahuset stadgades liksom tidigare böter 50 till 1.000 kr eller fängelse högst ett år. Straffbestämmelserna i 9 kap. 5 och 8 §§ SL korrigerades i samband med en allmän bötesreform år 1931 till att innefatta »fängelse eller böter, ej under femdagsböter». SFS 1931:327.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=