265 uppgav att förbättrad lagstiftning till skydd för avlidnas ära borde införas i samband med den fullständiga strafflagsrevision somJohan Thyrén var sysselsatt med att förbereda. NJA 1919 s. 467. Arthur Engberg åtalades för att den 24 april 1917 i ett anförande somhan hållit vid en s.k. dyrtidsdemonstration ha ärekränkt stadsfiskalen Elof Andéhn i och för dennes tjänst. Elof Andéhn yrkade, eftersom ärekränkningen åsamkat honom synnerligen stora obehag, skadestånd med 1.000 kr. Till grund för åtalet låg följande händelser. Arthur Engberg, som var socialdemokratisk tidningsman och sedermera riksdagsledamot, hade åtagit sig att den 24 april 1917 föra arbetarnas talan vid en mot bakgrund av livsmedelsbristen anordnad dyrtidsdemonstration utanför Uppsala slott. Då han på morgonen den 24 april passerat Stora torget i Uppsala hade han, enligt vad han uppgav i målet, hört stadsfiskalen Elof Andéhn med ljudlig röst till några andra personer uttala; »Kl. 12 skall packet ställa upp för att tåga till landshövdingen». Arthur Engberg blev upprörd och beslöt att i det tal som han skulle hålla använda yttrandet som en illustration till det sinnelag som besjälade en stor del av landets överklass. Vid demonstrationen senare under dagen hade han i ett timslångt anförande talat om den ryska revolutionen och diskuterat motsättningen mellan det enligt honom högdragna och övermodiga förstakammarstyret och högerns tal om samhällssolidaritet. Därvid hade han som ett belysande exempel på överklassens sinnelag mot arbetarklassen anfört att han på morgonen hört en stadens poliskommissarie på Stora torget till några andra personer förklara att »Kl. 12 skall packet ställa upp för att tåga till landshövdingen». Elof Andéhn förnekade att han fällt det av Arthur Engberg angivna yttrandet och åberopade till stöd för denna uppfattning vittnesuppgifter från ett antal personer som vid det aktuella tillfället befunnit sig i hans närhet. Dessa uppgav tämligen samstämmigt att stadsfiskalen inte yttrat sig på det sätt som påståtts. Enligt Elof Andéhn hade han omedelbart efter demonstrationen upplysts av Det förberedande utkast till strafflag rörande ärekränkningsbrotten somJohan Thyrén lade framår 1919 innefattade en kriminalisering av förtal mot död man. Frågan omåtalsrätt vad avsåg detta straffbud jämte ärekränkning mot sedermera avliden person tycks ha utelämnats eftersom Johan Thyrén ansåg att spörsmål av denna art borde hanteras i anslutning till en allmän revision av de straffprocessuella reglerna. Se förordet samt s. 33 ff. i Förberedande utkast till strafflag, speciella delen, II - Arekränkningsbrottet, 1919. Lagstiftning av den art somefterfrågades i interpellationen infördes emellertid under 1930- och 1940-talet. I samband med 1936 års ändringar av förräderilagstiftningen m.m. kom den allmänna åtalsrätten i 16 kap. 15 § SL att utsträckas till att omfatta ärekränkningsbrott somskett »mot någon i eller för ämbete, tjänst eller annan allmän befattning, som han innehar eller innehaft, eller mot någon som innehar sådan befattning, med avseende å förhållande utombefattningen av beskaffenhet att göra honom ovärdig det förtroende och den aktning befattningen kräver». SOU 1935:8 s.l31 f.. Prop. 1936:234 s. 49 f. och SFS 1936:327. Sedan 1942 års rättegångsbalk trädde ikraft år 1948 har, om den mot vilken ett brott begåtts avlidit, vederbörandes närstående enligt 20 kap. 13 § ägt ange brottet till åtal eller själva föra talan mot den påstådde gärningsmannen. Genom 1948 års strafflagsrevision kom dessutom skyddsobjektet i bestämmelsen om missfirmelse mot tjänsteman att omfatta dels innehavare av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar var förenat, dels den sominnehaft ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar varit förenat, för vad denne däri gjort eller underlåtit. Förtal av avliden blev dock inte straffbart förrän år 1965, då brottsbalken, sominnefattar ett stadgande mot detta i 5 kap. 4 §, trädde ikraft. som
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=