263 dödsbo.Högsta domstolens avgörande utfärdades den 19 februari 1917, dvs. nästan ett och ett halvt år efter det att Karl Staaff avlidit vid endast 55 års ålder. Mycket har ansetts tala för att den hätska smädelsekampanj somförsvarsaktivistiska grupperingar riktat mot honom förmörkade hans sista levnadsår och bidrog till hans tidiga död."^^ Den blandning av statsrättsliga samt utrikes- och försvarspolitiska spörsmål som Gustaf Mittag-Lefflers anförande kom att aktualisera medförde att talet ägnades mycket uppmärksamhet i den allmänna debatten under våren 1914. Den eventuella sanningshalten i beskyllningarna mot Karl Staaff utgjorde därvid ett led i högerns valkampanj inför det av den Hammarskjöldska ministären utlysta nyvalet till Andra kammaren. Genomde utredningar som gjordes klarlades emellertid att Karl Staaff inte kunde läggas till last att ha undanhållit »viktiga meddelanden» för den militära ledningen. OmGustaf Mittag-Lefflers uppträdande har det sagts att hans insats i försvarsstriden inte tillhör de mera ärorika episoderna under denna tid."**^ I 16 kap. 15 § SL stadgades bl.a. att brott enligt 16 kap. 7, 8, 9 och 11 §§ SL kunde åtalas endast av målsägande, »där ej ärekränkningen skett i eller för någons ämbete eller tjänst». Såsom målsägande räknades endast den person som det kränkande yttrandet riktats mot, eller, omdenne var omyndig, dennes förmyndare. Ommålsäganden avled bortföll talerätten.^^ Nedsättande yttranden om en avliden kunde inte åtalas av dennes efterlevande eller arvingar och var således inte möjliga att beivra.I 19§ 2 p. SP stadgades att om en handling innefattat flera brott, och något av dessa hörde under allmänt åtal, sådant kunde äga rum även beträffande övriga brott som begåtts genom handlingen. Om något av Gustaf Mittag-Lefflers uttalanden skulle ansetts ha skett i eller för Staaffs ämbete på det sätt somangavs i 16 kap. 15 § SL, hade allmänt åtal således troligen kunnat föras även för förtal och förolämpning enligt sextonde kapitlet. Ursprungligen hade den allmänne åklagaren väckt åtal mot Gustaf MittagLeffler direkt vid Svea hovrätt. Såväl hovrätten som Högsta domstolen hade dock, i ett avgörande refererat i NJA 1914 s. 516, funnit att bestämmelsen i 8 kap. 2 § rättegångsbalken att förbrytelser mot rikets råd som rörde deras ämbete skulle prövas av hovrätt somförsta instans inte var tillämplig, eftersom fråga var ombrott mot förutvarande regeringsmedlem. I NJA 1917 s. 68 fastTorbacke, 1961, s. 24. Kihiberg, 1963, s. 339 ff., 360 ff. och 417 ff. samt Torbacke, 1961, s. 42 (not nr 87). Karl Staaff avled till följd av en halsåkomma, somhan, troligen bl.a. till följd av överansträngning, vanskött så att halsfluss, inflammation och, efter en operation, blodförgiftning utvecklades. Kihlbcrg, 1963, s. 418. Torbacke, 1961, s. 40. Jarl Torbacke har i uppsatsen »Affären Karl Staaff - Mittag-Leffler» undersökt Gustaf Mittag-Lefflers agerande i ett samhällsvetenskapligt perspektiv. Anledning saknas därför att här närmare utreda ärekränkningsmålets anknytning till och inverkan på de politiska skeendena. 50 Se t.ex. NJA 1916 s. 571. 5' Nelson, 1950, s. 229 och Bergendal, 1925, s. 186.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=