262 NJA 1917 s. 68. Professor Gustaf Mittag-Leffler åtalades för att han i ett tal i Musikaliska akademiens lokal i Stockholm dels beskyllt förutvarande statsminister Karl Staaff för att ha begått ämbetsfel enligt 25 kap. 17 § SL, dels i övrigt yttrat sig smädligt om Karl Staaffs sätt att sköta statsministerämbetet. I sitt tal hade Gustaf Mittag-Leffler kritiserat den nyligen avgångna liberala ministärens försvarsovilja samt i insinuanta ordalag mer eller mindre utpekat Karl Staaff som en landsförrädare, somföreföll ha låtit sig mutas av Ryssland för att åsamka det svenska försvaret så stor skada sommöjligt. Bl.a. hade Gustaf Mittag-Leffler gjort gällande att Karl Staaff bar ansvaret för att »de mest viktiga meddelanden» undanhållits den militära ledningen samt påstått att Karl Staaff skaffat sig en politisk position av maktlystnad, nyttjat sitt politiska inflytande för privata syften, ägnat sig åt »gyckelspel», varit »regent och diktator» och visat »spionvänlighet»."*^ Gustaf Mittag-Lefflers uttalanden hade framförts den 17 mars ungefär femveckor efter det att Staaffs andra ministär avgått till följd av borggårdskrisen. Åtalet mot Gustaf Mittag-Leffler fördes av den allmänne åklagaren och biträddes ursprungligen av Karl Staaff själv, som dock avled den 4 oktober 1915. Gustaf Mittag-Leffler invände mot åtalet bl.a. att allmän åklagare inte var behörig att föra talan samt att han vid det aktuella tillfället läst upp talet från ett korrektur till en tryck skrift, vilken skrift sedermera gjorts tillgänglig för allmänheten, varför åtal endast kunde föras enligt tryckfrihetsförordningen. Inledningsvis fann RR:n i Stockholmgenomutslag den 30 januari 1915 att allmän åklagare inte var behörig att föra talan i målet. Detta utslag undanröjdes emellertid den 29 juni 1915 av Svea HovR, somfann att allmän åklagare, trots att Karl Staaff inte innehaft statsministerämbetet vid den tid då den uppgivna ärekränkningen skulle ha ägt rum, hade behörighet att föra talan i målet. Därefter fann RR:n i utslag den 30 oktober 1915 att det inte var visat att Gustaf Mittag-Lefflers tal vid den tidpunkt då han läst upp det tillhandahållits allmänheten på det sätt somfordrades för att fråga skulle kunna vara omtryckfrihetsmissbruk. Vidare ansåg RR:n att Karl Staaffs talan förfallit eftersom denne avlidit. Vad avsåg av den allmänne åklagaren förd talan fann RR:n att Gustaf Mittag-Leffler måste anses av obetänksamhet, under omständigheter somväckt synnerlig uppmärksamhet, ha beskyllt Karl Staaff för vårdslöshet eller oförstånd vid utövningen av statsministerämbetet samt även i övrigt ha talat smädligt mot Karl Staaff i och för dennes statsministerämbete. RR;n dömde därför Gustaf Mittag-Leffler att böta 400 kr för smädelse mot ämbetsman, förtal och förolämpning enligt 10 kap. 2 § och 16 kap. 7 och 9 §§ SL. Svea HovRfann inte skäl att göra ändring i RR:ns utslag. HD(justitieråden Quensel, Thomasson, Berglöf och Molin) fann liksomunderinstanserna att målet inte skulle handläggas enligt tryckfrihetsförordningen men undanröjde underinstansernas utslag eftersom Karl Staaff inte varit statsminister då yttrandena fällts, och talan i målet sålunda inte kunde föras av den allmänne åklagaren utan endast av målsäganden. Justitierådet Dyberg fann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. Gustaf Mittag-Leffler undgick av formella skäl straffansvar. Motpartens rättegångskostnader om 1.000 kr förpliktades han dock att betala till den avlidnes Gustaf Mittag-Lefflers yttranden om Karl Staaffs spionvänlighet anknöt till det s.k. fallet Rotstein. Wulf Rotstein var en rysk jude somunder den liberala ministären givits tillstånd att köpa en fastighet inomKarlskrona fästnings skyddsområde. Torbaeke, 1961, s. 17. 1914, dvs.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=