253 så, jag vill inte påstå, att de hunnit så långt i utvecklingen ens.» Enligt vad Gustav Svensson gjorde gällande hade hans uttalande troligen haft följande lydelse. »Jag har en gång blivit straffad för att jag sagt, att det fanns åsnor i riksdagen. Jag dömdes då till en månads fängelse för detta, men det är ju tydligt att då man avtjänat en månads fängelse, man kommer till klarhet omatt inga åsnor finnas i riksdagen.» Bland de vittnen som hördes i målet rådde ingen enhetlig uppfattning omden exakta ordalydelsen av den tilltalades uttalande. Over-Luleå tingslags HRfann att vad somförekommit inte var av beskaffenhet att föranleda ansvar för Gustav Svensson och lämnade således åtalet utan bifall. Svea HovR ansåg det utrett att Gustav Svensson fällt yttranden, som inneburit smädelse mot riksdagen, varför han dömdes till fängelse en månad. HD fann av formella skäl att HovRrns utslag skulle stå fast.'^Q Att det i och för sig något ironiska yttrande somden tilltalade själv ansåg sig ha gjort skulle drabbats av straffansvar förefaller osannolikt. Genom häradsrättens motivering att vad somförekommit inte var av beskaffenhet att föranleda ansvar lämnas i princip öppet om domstolen ansåg åklagarens gärningspåstående styrkt men yttrandet straffritt, eller om domstolen ansåg den bevisning som åklagaren åberopade otillräcklig för en fällande dom. Åklagarens bevisning var dock inte sämre än att hovrätten fann brott styrkt. Det förefaller därför troligt att häradsrättens frikännande skedde på grundval av en extensiv uppfattning omyttrandefrihetens räckvidd. Hovrättens troligen snävare uppfattning omgränserna för medborgarnas kritikrätt medförde att Gustav Svensson dömdes till ett fängelsestraff, låt vara det kortaste möjliga. NJA 1914 B 839. Oscar Ljungdahl åtalades för att under ett föredrag i slutet av januari 1912 i Motala verkstad ha anfört bl.a. följande. »Dessa lagstiftare, som endast ledas av intresse för sitt eget parti och som därför lämna heder och ära i sticket...» - »... riksdagsmännen äro räfvar...» - »riksdagen börjar sitt intrigspel med gudstjänst och slutar det med tacksägelse.» Aska, Dals och Bobergs HR dömde Oscar Ljungdahl enligt 9 kap. 8 för smädelse mot riksdagen till böter 300 kr. Varken Göta HovReller HDfann skäl att ändra HR:ns utslag. Oscar Ljungdahls uppfattning att riksdagsmännen var »rävar» kan antas ha åsyftat att riksdagen lurade och bedrog folket. Anförandet har uppenbarligen inte präglats av någon större beundran för riksdagen och dess verksamhet. Utlåtanden omatt riksdagsmännen lämnat »heder och ära i sticket» och ägnade sig åt »intrigspel» framstår dock som relativt opreciserade jämfört med mer konkret nedsättande epitet såsomusel, eländig och ohyra. Häradsrättens av överinstanserna godtagna straffmätning omböter 300 kr motsvarade vid omvandling till frihetsberövande fängelse 33 dagar och kan betraktas somrelativt mild.^' Gustav Svensson förefaller ha underlåtit att inom föreskriven tid kommunicera sina besvär med åklagaren. Oscar Ljungdahl, som var fritänkaragitator och medlem i Utilistiska Samfundet, ägnade sig ibland åt att kritisera kyrkan i ordalag som föranledde att han åtalades för hädelse. Se t.ex. NJA 1909 B 177, NJA 1911 B 629, NJA 1914 B 699 och NJA 1916 B 517. Närmare dahl, se t.ex. Palmo.a., 1982, s. 102. Oscar Ljung- om
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=