251 ringar inomriksdagen diskuterades inte närmare i någon instans. De böter om 250 kr somKata Dalström ådömdes av rådhusrätten och hovrätten motsvarade vid omvandling till frihetsstraff fängelse 28 dagar. Två justitieråd lämnade åtalet utan bifall under åberopande av bl.a. att 9 kap. 8 § SL borde anses ha en med det straffskydd somenskilda riksdagsledamöter bereddes i 110§ RF korresponderande räckvidd. I sistnämnda bestämmelse stadgades att riksdagsmän, medan riksdagen höjda straffskydd som Att straffskyddet i 110§ RF SL tillerkänts i tiden oinskränkt räckvidd skulle således åtgärder och beslut somfattats under tidigare århundraden ha skyddats från kritik, medan de personer som varit verksamma i aktuella skeenden inte skulle ha åtnjutit skydd mot missfirmelser. NJA 1910 s. 156 refereras under rubriken »Åtal för smädligt tal mot riksdagen och Andra kammaren. Verkan däraf, att ifrågavarande uttalanden fällts under det riksdagen icke varit samlad och delvis afsett för flera år sedan fattade riksdagsbeslut?». Rubriksättningen ger sålunda vid handen att frågan omstadgandets tillämplighet beträffande i rubriken omnämnda spörsmål prövats av Högsta domstolen. Av domskälen följer att åtalet lämnades utan bifall eftersom »med hänsyn till de förhållanden, under hvilka ifrågavarande. Dalström till last lagda yttranden blifvit fällda, desamma icke kunna anses innebära smädelse mot riksdagen eller dess Andra kammare». Av detta utlåtande torde kunna följa såväl att 9 kap. 8 § SL ansågs omfatta endast uttalanden vilka fällts under tid då riksdagen varit samlad som att aktuella yttranden inte varit av smädlig beskaffenhet. Det sätt på vilket Högsta domstolens frikännande avfattades lämnar således utrymme för vissa oklarheter. Antas måste dock att referåtets rubrik inte utformades på ett sätt som felaktigt förespeglar läsaren att den omnämnda frågeställningen avgjorts av Högsta domstolen.'^ Anledning finns därför att anta att 9 kap. 8§ SL av samtliga fyra justitieråd som lämnade åtalet utan bifall inte ansågs tillämplig beträffande yttranden somfälldes under tid då riksdagen inte var samlad och till viss del avsåg för flera år sedan fattade riksdagsbeslut.'*^ var samlad, åtnjöt samma förenligt strafflagens tionde kapitel tillkom ämbetsmän, var begränsat i tiden var ostridigt. Om9 kap. 8 § Beträffande rubriksättning såsom tolkningsdata anför Hjerner. »Den rubrik under vilken rättsfallet refereras upplyser ofta omhur ledamöterna själva uppfattat sitt avgörande och vid vilka frågor i målet de lagt störst vikt. Detta är dock utomjudiciellt material, som icke har något med själva domen att göra och som vid en objektiv tolkning icke kan tillmätas någon avgörande betydelse. Det kan sägas utgöra den första tolkningen av rättsfallet - men rättsfallets tolkning får icke begränsas eller bindas till vad sålunda upptagits.» Hjerner, 1981, s. 41. Detta antagande vinner stöd i att Alvar Nelson i anslutning till detta rättsfallsreferat uppger, att »(f)rågan, huruvida dåvarande stadgandet i 9: 8 SL ägde tillämpningå smädligt tal emot Riksdagen under tid, då denna icke varit samlad, eller avseende beslut, somfattats för åtskilliga år sedan, blev i nedanstående rättsfall, somej torde sakna betvdelse för tolkningen av gällande 9: 3 och 4 SL, närmare prövad». Nelson, 1950, s. 294. Omde två justitieråd i enlighet med vars mening Högsta
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=