7 eller riksdagen har jag däremot försökt att utföra en total inventering av de utslag rörande dessa brottstyper somöverklagades till Högsta domstolen.*^ Såsom framgår av valet av material, ansluter jag mig i detta arbete till uppfattningen att gällande straffrätt kan utläsas ur lagtexter. Högsta domstolens avgöranden samt vad somkan formuleras genom en analys av dessa båda rättskällor. Att använda en modern rättskällelära för att analysera rättsläget under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kan förefalla egendomligt. Såväl författningstexter somöverrättsavgöranden torde emellertid alltid ha spelat en avgörande roll vid fastställandet av den gällande rättens innehåll. I verket »Nordisk rättskällelära» anför Lars Björne att det inte är befogat att skilja mellan traditionell och modern rättskällelära. Under den tid somär aktuell i detta arbete torde dock doktrinen i allmänhet inte ha ansetts vara en auktoritativ rättskälla. Ur rättsteoretisk synpunkt är det framför allt på grundval av Högsta domstolens ställningstaganden som det är möjligt att fastställa yttrandefrihetens gränser." Jag har därför begränsat min studie till Högsta domstolens avgöranden. I vissa fall har jag refererat även avgöranden, som av formella orsaker inte prövats av Högsta domstolen i sak. Anledningen härtill är att jag för att möjliggöra analys ur ett historiskt och samhällsvetenskapligt, externt, perspektiv önskat belysa rättsskipningen på grundval av ett så fylligt material sommöjligt. För den tilltalade var möjligheterna till fullföljd i brottmål i huvudsak oinskränkta fram till år 1915. Den lagändring som företogs år 1915 innebar bl.a. att en tilltalad inte ägde få sin talan prövad av Högsta domstolen »med mindre han blivit sakfälld eller ställd under framtiden för brott, somi lag är belagt med straffarbete, fängelse, avsättning eller mistning av ämbete».För flertalet i De till Högsta domstolen överklagade målen har identifierats på grundval av uppgifter i Nytt Juridiskt Arkiv avd. I. I denna skriftserie publicerades under åren 1885-1921 i allmänhet referat av 600-800 utslag per år i notisform. Omett mål omåtal för t.ex. smädelse mot riksdagen, uppvigling och våldsamt motstånd vid offentlig förrättning redovisas bland notismålen såsom att fråga är om »våldsamt motstånd vid offentlig förrättning m.m.» har det med nyssnämnd arbetsmetod inte varit möjligt för mig att veta att målet rörde gärningar somär av intresse för mitt arbete. Att notismålen kan innehålla endast summariska uppgifter innebär således risker för felkällor beträffande mina anspråk på att ha utfört en total inventering av de utslag somöverklagades till Högsta domstolen. Björne, 1991, s. 172 och 218. Se dock Sundberg, 1990, s. 185 f. *' Formellt har det visserligen endast varit tyngden av de skäl som Högsta domstolen åberopat till motivering för ett domslut som avgjort i målet nyttjade rättsgrundsatsers inflytande på rättstillämpningen. Björne, 1991, s. 153 ff. Att underinstanserna normalt efter förmåga försökt underordna sig överinstansernas ställningstaganden måste dock antas, även om absolut prejudikatbundenhet aldrig varit rådande i Sverige. ■- År 1915 ersattes dessutomreglerna omerläggande av revisionsskilling med bestämmelser om fullföljdsavgift. SFS 1915:137. Personer som satt häktade samt sådana som fällts till ansvar av hovrätten behövde emellertid inte erlägga fullföljdsavgift. Dessutom kunde uppvisande av medellöshetsintyg medföra befrielse från avgiftsskvldighet. Bäärnhielm, 1925, s. 98. Åklagarens möjlighet att överklaga hovrättsutslag hade begränsats redan genomde ändringar som vidtagits av bl.a. 30 kap. 7§ rättegångsbalken i SFS 1901:38.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=