248 med dess svans af dyrlegda fjeskande krypare. Denna riksdag uppehåller massmördarligan. Och denna riksdag uppehåller utsugarsamhället, ja detta samhälle, som plundrar millioner in på bara benen, är dess skötebarn, dess kelgris. Och denna riksdag är oantastlig, oansvarig för sina handlingar. Folket har intet att säga rörande denna riksdags handlingar. Ja, riksdagen får ej stämplas för hvad den är - usel.» I målet förordnad jury fann skriften brottslig enligt 3 § 6 mom. TFF jämfört med 9 kap. 8 § SL. RR:n i Göteborg dömde Pehr Erikson för smädelse mot riksdagen till fängelse tre månader samt förklarade skriften konfiskerad. Göta HovR fastställde RR:ns utslag. FID fann inte skäl att göra ändring i HovRrns utslag. Att juryn ansåg det straffbart att påstå att den »usla, lagligt sammanskojade» riksdagsmajoritetens ledare med hånfulla ord spottade de tiggande arbetareskarorna »rakt i ansigtet» är inte särskilt förvånande, eftersomdet inte ansågs acceptabelt att nyttja uttrycket »usel» då man kritiserade riksdagen. Det straff omfängelse tre månader sområdhusrätten bestämde var en ganska normal påföljd för detta brott. I 3 § 6 mom. TFF hade emellertid stadgats endast böter framtill år 1866. NJA 1908 B607. Axel P. Wiberg åtalades för att den 6 maj 1906 på ett offentligt möte i Värnamo inför en folksamling ha yttrat att Första kammaren var en »ohyra, en bromsinrättning på alla nyttiga reformers genomförande» samt att »(n)i gode herrar i Första kammaren, ni skrattade när statsminister Staaff yttrade i kammaren, att det brådskar med rösträttsfrågans genomförande, men det skall ej dröja länge, förrän svenska folket reser sig med handen på Edra strupar. I då skolen få gråta blodstårar, men det är då för sent till ånger, ty då väntar Eder straffet». Vidare åtalades Axel P. Wiberg för att vid samma tillfälle ha gjort sig skyldig till brott mot Äkarpslagen i 15 kap. 22 § 2 mom. SL genom att ha sökt förmå arbetarna vid stol- och möbelfabriken i Värnamo till arbetsinställelse. Axel P. Wiberg kunde vad avsåg åtalet för smädelse mot riksdagen inte erinra sig att han uttalat sig såsom åklagaren påstod samt gjorde gällande att yttrandena, omhan yttrat sig på detta sätt, var att uppfatta somväl underbyggd kritik eller som en spådom och inte somett hot. De vittnen somhördes var eniga om att Axel P. Wiberg gjort yttranden som erinrade omåklagarens gärningspåstående men hade ingen samstämmig uppfattning om uttalandenas exakta ordalydelse. Östbo HRlämnade åtalet för försök att förleda till arbetsinställelse utan bifall men dömde Axel P. Wiberg för smädelse mot riksdagen enligt 9 kap. 8 § SL till fängelse en månad. Den åklagare som fört talan i målet, kronofogde Carl Wibeck, dömdes enligt 16 kap. 9 § och 25 kap. 17§ SL för oförstånd i utövning av sin tjänst och ärekränkning till böter 25 kr för att han då Axel P. Wibergs rättegångsbiträde Sigurd Dahlbäck anmälde sig somrättegångsbiträde fällde ett utlåtande med innebörd att Sigurd Dahlbäck reste land och rike omkring och försvarade saker, som enligt kronofogdens uppfattning var dåliga, men att den tilltalades sak »var så dålig att den behöfde sådant försvar» trodde han ändock inte. Göta HovRfann inte skäl att göra ändring i HR:ns utslag såvitt avsåg åtalet mot Axel P. Wiberg. Åklagaren dömdes emellertid av HovRm att böta dels
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=