246 sammankomsten, underlåtit att hörsamma myndighets bud och uppträtt förargelseväckande. I processen handlades även ett av August Palm framställt yrkande att kronofogde Åhlén gjort sig skyldig till vårdslös ämbetsutövning och borde fällas till ansvar för detta. Bro HR ogillade yrkandet rörande kronofogde Åhlén samt dömde August Palmdels enligt 9 kap. 8 § SL för smädelse mot riksdagen till fängelse en månad, dels för ohörsamhet mot offentlig myndighet och förargelseväckande beteende till böter 100 kr. Dessutomfälldes August Palm till ansvar för att genompåståendet att kronofogde Åhlén begått brott enligt 25 kap. 17 § SL ha gjort sig skyldig till falsk tillvitelse, för vilket brott HR:n utmätte fängelse två månader enligt 16 kap. 1 § 3 p. SL. Svea HovRfann att August Palms besvär inte kunde upptas till prövning, eftersombesvären inkommit till hovrätten efter besvärstidens utgång och laga förfall saknades för dröjsmålet. HR:ns utslag stod således fast. HDfann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. August Palm uppfattade det som att han i detta mål blev »nekad att få överklaga häradsrättens utslag. Domen föll medan jag satt fängslad på Långholmen och då var jag naturligtvis hindrad att i laga tid överklaga. Då jag sedan komut och ville överklaga, avslogs detta, först av hovrätten och sedermera av högsta domstolen».'3 Yttrandena i detta föredrag rörde såväl lagstiftning somlagstiftare. Kritik av lagarna var emellertid inte straffbart annat än möjligen, sedan 1887 års ändring av 10 kap. 14§ SL trätt i kraft, såsomuppvigling. Påståendet att lagstiftarna var »dumma och dåliga» kan emellertid anses likvärdigt med epiteten »usla» och »eländiga». I denna del av målet utmätt straff, fängelse en månad, var ett normalstraff. Enligt 16 kap. 1 § SL skulle den, somfalskeligen tilltalade annan vid domstol eller genom falsk angivelse vid domstol mot annan åstadkom åtal, dömas för falsk tillvitelse. I 16 kap. 4§ stadgades emellertid att falskt åtal eller angivelse som skett av obetänksamhet och utan argt uppsåt i ett fall av här aktuell art skulle bestraffas med högst böter. Enligt 16 kap. 6§ SL skulle dessutom den som gjort sig skyldig till falskt åtal eller falsk angivelse vara fri från straff om han haft sannolika skäl för sin åtgärd. Domstolarna hade således goda möjlig¬ satte trots mötesupplösningen nummer två.» - »Då en tid gått och intet åtal från kronofogdens sida mot mig hördes av, uttog jag stämning på kronofogden för vad han vid mötesupplösningen låtit komma sig till last.» Palm, (omtryck) 1970, s. 234 ff. Palm, (omtryck) 1970, s. 260. Att en vistelse på Långholmsfängelset inte ansågs utgöra laga förfall kan ha berott på att det torde ha varit ganska enkelt att utfärda en fullmakt att handha överklagandet åt någon inte frihetsberövad bekant. Såväl att överklagandet av häradsrättens utslag inkom till hovrätten först efter besvärstidens utgång som att det i det närmaste självförvållade straffet för falsk tillvitelse medförde ett dubbelt så långt frihetsberövande som huvudåtalet synes visa att August Palminte, såsom t.ex. Hinke Bergegren, ansåg att processerna skulle skötas eftersom Justitia visserligen var »ett allmänt fruntimmer, men ett reglementerat sådant». Lagerberg, 1992, s. 228. Hinke Bergegren, somhade ordnad ekonomi och härrörde ur bildad övre medelklass, måste emellertid antas ha haft intebara större vilja utan även bättre förutsättningar än August Palm att engagera sig i de juridiska spörsmålen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=