245 De rättsliga bedömningarna i detta mål ägde rumföre det under ministären Bildt igångsatta »åtalsraseriet», som inleddes i början av år 1888. Trots detta har samtliga instanser funnit att August Palms utlåtande att Themptanders ministär var usel och att riksdagen var en eländig lagstiftare utgjorde enligt 9 kap. 8 § SL straffbar smädelse. Varken häradsrättens eller överinstansernas straffmätning förefaller anmärkningsvärd. Eftersomstrafflatituden för underlåtenhet att åtlyda myndighets bud omfattade böter från 10 till 200 kr, kan inte heller det straff somutmättes för denna förseelse antas ha varit särskilt strängt. NJA 1888 B 96. August Palm åtalades för att i början av juli 1887 invid en landsväg, till vilken plats en sammankomst flyttats från den ursprungliga mötesplatsen efter ett ingripande av kronofogde Åhlén, inför riksdagen genomatt framföra synpunkter på »dumma och dåliga lagar och lagstiftare».'- Vidare åtalades han för att han, då kronofogde Åhlén sökt upplösa nofogden icke kände sig väl till pass, stode det honomfritt att avlägsna sig. Nu förbjöd kronofogden mig i lagens namn att tala. Mitt tålamod var emellertid nu slut och jag förklarade att alla deras intriger och försök att hindra mig att uppträda icke skulle lyckas, ty jag ämnade tala så länge jag behagade. Sedermera stode det kronofogden fritt att draga mig till laga ansvar ifall han ansåg sig kunna göra detta.» Palm, (omtryck) 1970, s. 202 f. Omdetta föredrag berättar August Palm följande i sina memoarer. »En målare, somhvrt ett torp av en soldat, hade upplåtit mötesplats, och mötet skulle gå av stapeln kl. 8 på söndagskvällen.» - »Då vi kommo framtill mötesplatsen framträdde en person somfolkhumorn döpt till ’Griskalle’ och tillkännagav, att intet möte fick hållas på torpet i fråga, då den person somhyrt det icke hade rätt att upplåta detsamma till folkmöten. Han anmodade därefter kronofogden att ingripa för att skvdda soldattorpet, vartill denne naturligtvis med glädje förklarade sig villig. Då jag protesterade och förmenade, att den som hyrt torpet naturligtvis hade rätt att använda det till vad han behagade, avbröt kronofogden mig med ett brutalt: ’Tig!’, under det han hotande slog i luften med sin käpp.» »Jag förklarade nu, att jag under förhandenvarande omständigheter nödgades hålla mötet på landsvägen samt betonade att på grund av myndigheternas trakasserier på senare tid en hel mängd möten hållits på landsvägarna, vilka alltså voro de enda mötesplatser, som stod till det rätts- och egendomslösa folkets förfogande. Jag varnade vidare kronofogden för att söka förhindra mötet, ty i så fall skulle jag draga honom till ansvar för sin handling. Trots prästen Åsbrinks uppmaning till kronofogden att förbjuda mötet på grund av att det var ’sabbat’, lades till en början inga hinder i vägen för mig. Jag började sålunda mitt föredrag, men sedan jag fortsatt en stund och kommit in på en kritik av lagstiftningen och våra lagstiftare, drog prästen kronofogden i rockskörtet, viskade honom något i örat och vips klev kronofogden fram till den improviserade talarstolen. Han drog upp lagboken ur rockfickan, ställde sig i positur, harklade sig och bjöd tystnad. Sedan han fått strupen klar läste han upp 10 kap. 14 § strafflagen och förbjöd med hänvisning till denna mötet. Mötet var sålunda upplöst och jag hade inte lust att trotsa utan jag och några i mitt sällskap varande vänner började bland mötesdeltagarna utdela tidningar och gratisbroschyrer. Då vi en stund hållit på med detta, till stor grämelse för prästen, som trots bedjande blickar och förmaningar ej kunde förmå folket att neka mottaga den förbjudna frukten, steg den gudsmannen framoch började att i högstämd predikoton tala till folket.» »Då prästen slutat, steg jag fram för att vederlägga honom. — Mötet är upplöst, röt kronofogden. — Det var mitt möte, svarade jag, men prästens möte är inte upplöst! och därefter fortsatte jag under ideliga avbrott från prästen och kronofogden. Jag lät mig sålunda icke avskräcka, utan forten folksamling ha kritiserat
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=