239 kungen. HD(justitieråden Lindbäck, Billing, Gullstrand och Améen) fann inte skäl att göra annan ändring i HovR:ns utslag än att straffet bestämdes till fängelse åtta månader, varav fyra månader skulle anses verkställt genom Einar Ljungbergs hållande i häkte. Justitieråden K. G. Carlson, Borgströmoch Berglöf önskade bestämma straffet till fängelse fyra månader, vilket straff skulle anses till fullo verkställt genomEinar Ljungbergs hållande i häkte. Att den närmare innebörden av kungens valspråk »Med folket för fosterlandet» för anhängare av republikanskt folkstyre verkade gåtfullt och malplacerat är inte egendomligt. Emellertid förefaller varken Einar Ljungbergs tillkännagivande av att han inte uppskattade monarkin somstatskick, utläggningarna om anledningarna därtill eller hans kritiska inställning till Gustav V:s passivitet under storstrejken ha varit av beskaffenhet att under normala förhållande föranleda häktning följt av ett tämligen långvarigt frihetsstraff.^"* Troligen har anförandets mot kungamakten allmänt föraktfulla tendens i kombination med ordvalet i uttrycket att kungen gärna kunde sitta och »lalla» sitt »gåtfulla» ordspråk varit av avgörande betydelse för domslutet. Måhända var domstolarna inte opåverkade av att storstrejken ökade den sociala oron i landet. Av hovrätten bestämd påföljd, straffarbete åtta månader, måste betraktas som sträng och ändrades också av Högsta domstolen till fängelse samma tid. Högsta domstolens straffmätning kan sägas ha inneburit dels en halvering av det av hovrätten bestämda straffet,^-'* dels en nedsättning av straffet genom att den tilltalade vid verkställandet fick tillgodoräkna sig fyra månader av den tid somhan varit häktad. Minoriteten ville dock nedsätta straffet ytterligare. I verket »På uppviglarstråt - Färdminnen», vilket utgavs år 1919, framhåller Einar »Texas» Ljungberg att han under tiden i fängelse stärktes i sin republikanska uppfattning.^^ NJA 1910 B 178. Carl Äströmåtalades såsom ansvarig utgivare för en artikel i skriften Wiljan,^^ som publicerats i augusti 1909. 1 artikeln, vars rubrik var »Storsträjken - Folket måste bli herre i sitt land», jämfördes Engelbrekts resning och samhällsförhållandena under 1400-talet med de omständigheter under vilka samtidens arbetare levde. Vidare anfördes. »Vi tro ock, att ingen skall fälla en saknadens tår, när den Lindmanska regeringen slår vantarne i bordet och går. Vi tro ej heller, att det svenska folket skulle gråta omden monark, som nu sitter på Sverges tron och i hemlighet sympatiserar med och umgås med våra förtryckare, en dag skulle tvingas att abdikera. Men detta kan endast ske genomhela folkets eniga samvärkan.» Artikeln var enligt åklagaren brottslig enligt 3 § 4 mom. TFF jämfört med Beträffande rätten att propagera för införande av republik, se dock NJA 1917 B 239 i avsnitt 6.1.2 ovan. *>5 Eftersom strafftid utmätt i fängelse vid omräkning till straffarbete halverades torde fängelse ha kunnat anses som en hälften så sträng påföljd somstraffarbete. Se 2 kap. 1 § SL och 4 kap. 6 § SL. Ljungberg, 1919, (omtryck) 1979, s. 114 ff. SAP hade vid denna tid en svag ställning i Jämtland och tidskriften Wiljan fick läggas ned p.g.a. den fällande domen i detta mål. Hadenius o.a., 1970, s. 56.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=