236 för brott av denna art tycks ha väckts vid femtillfällen. Sannolikt avsåg samtliga fem åtal smädelse mot kungen. Fyra av åtalen, vilka ägde rumunder åren 1886, 1888 och, i två fall, 1909, bifölls. Högsta domstolen prövade under denna tid två åtal för sådan smädelse, och dessutom två åtal för tryckalster som befunnits innefatta lastliga yttranden mot kungen. I 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken stadgades att hovrätt somförsta instans skulle döma över bl.a. stämplingar och förgripelser mot kungen samt även handha själva rannsakningen, om så kunde ske.^^ Atal enligt 3 § 4 mom. TFF prövades emellertid av rådhus- eller häradsrätt och underställdes därefter i vanlig ordning hovrätt. Allmänt åtal enligt denna bestämmelse kunde väckas endast med Kungl. Maj:ts tillstånd. Tillämpningsfrekvensen av brottstypen smädelse mot kungen förefaller, såsomframgår av ovan redovisade statistiska uppgifter, ha varit låg. Av de fyra mål som Högsta domstolen prövade under åren 1885-1921 rörde två kritiska yttranden mot Oscar II. Dessa två åtal ägde rum under justitieminister Axel Bergströms »åtalsraseri» år 1888. Övriga två mål rörde yttranden somframfördes i augusti 1909 under storstrejkens initialskede och riktades följaktligen mot Gustav V. Högsta domstolen utmätte i dessa fyra mål på ett tämligen enhetligt sätt fängelse mellan sju och nio månader. Nedsättande yttranden om rikets regent betraktades således som ett allvarligt yttrandefrihetsbrott, även sedan minimistraffet år 1890 sänkts från fängelse sex månader till fängelse en månad. NJA 1889 B292. Anders Janhekt åtalades för att vid två tillfällen i oktober 1888 inför, vid första tillfället, cirka 1200 personer och, vid andra tillfället, ungefär 200 personer ha förgripit sig mot kungen genomatt ha anfört att det svar, som kungen lämnat en arbetaredeputation angående allmän rösträtt, var »så kungsord det än var, ett oförskämt hån, utslungat mot Sveriges arbetare eller svenska folket».^° Stadgandet i 8 kap. 26 § rättegångsbalken medförde att då åtal väcktes för smädelse mot kungen, den underrätt vid vilken åklagaren ingivit stämning sände denna till vederbörlig hovrätt, som, i den mån man av praktiska skäl inte ansåg det lämpligt att själv handha bevisupptagning m.m., uppdrog åt underinstansen att hålla förhandling i målet. Sedan så skett tillställde underrätten, på samma sätt somi överklagade mål, hovrätten ett utdrag ur domboken. Därefter hade hovrätten att såsomförsta instans fatta beslut i skuld- samt påföljdsfrågan. Se Tidskrift för lagskipning m.m. utgiven av Naumann 1869 s. 731. Det oförskämda hånet skulle enligt vad Anders Janhekt uppgav i målet ha bestått i att kungen sagt att han kunde samtycka till att det s.k. inkomststrecket för rösträtt till Andra kammaren sänktes till 700 kr. Stockholms arbetareförening hade år 1887 framställt en petition omframläggande av förslag om utvidgad politisk och kommunal rösträtt, varvid man tillkännagivit de svenska arbetaresamfundens önskemål omlika rösträtt vid alla politiska och kommunala val åt myndiga och välfrejdade samhällsmedlemmar, somfullgjort sina skyldigheter till stat och kommun. Jag har inte kunnat fastställa huruvida det var kungens svar på denna petition som Anders Janhekt kritiserade men det ter sig sannolikt att så varit fallet. Enligt vad Rudolf Kjellén uppger tolkades dock Oscar II:s svar till arbetareföreningen som en uppmuntran, vilket inte stämmer med Anders Janhekts utlåtanden om kungens svar som »ett oförskämt hån». Thyselius, 1902, s. 74 och Kjellén, 1915, s. 70 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=