230 bristande legalitet synes därför inte ha fallit inomramen för en prövning enligt lagrummet. Personer sombetraktade det finska revolutionsförsökets nedkämpande som en tragedi uppfattade troligen det ordval somnyttjades i skriften sommotiverat. För personer som ansåg den borgerliga sidans seger vara en positiv händelse måste de epitet vilka Gustaf Mannerheim tilldelades i tidskriften emellertid ha förefallit starkt ärerörande. Eftersom skriften delades ut under riksföreståndarens vistelse här i riket hade yttrandena varit lagstridiga enligt 8 kap. 28 § SL, om de framställts muntligen. Av rådhusrätten utmätt straff om fängelse sex månader, vilket godtagits av såväl hovrätten som Högsta domstolen, framstår med hänsyn till skriftens innehåll inte som exceptionellt strängt. Straffet var emellertid det strängaste som under åren 1877-1921 utmättes i första instans enligt 3 § 9 mom. TFF jämfört med 8 kap. 28 § SL.^^ NJA 1920 s. 497. Till följd av att de i Stockholm spritt ett tiyxkt flygblad åtalades Oskar Berg, Emanuel Olsson, Karl Karlsson och Alexander Eriksson jämlikt 1 § 12 mom. TFF för dettas innehåll, eftersom varken boktiyxkaren eller författaren kunnat identifieras. 1 flygbladet, somspritts i mitten av februari 1919 i anslutning till Gustaf Mannerheims besök i Stockholm, hette det med anspelning på dennes ställning somde borgerligas överbefälhavare under 1918 års finska inbördeskrig. »Mördare. Arbetare och kamrater, man dödligt skymfar och vanärar oss! Det finska proletariatets mördare och bödel, djävulen Mannerheim mottages som gäst, ställes under gästfrihetens lagar, föremål för mänsklig kärlek och omsorg. Denna mördare, som utan spår av misskund, utan ringaste förbarmande slaktat tiotusenden av dessa våra pinade bröder, somi vild förtvivlan reste sig till revolution, somdrivna av förtryck och nöd tvungits till kamp på liv och död för frihet och bröd - denne mördare, som i skogarna och vildmarken hopsamlat resterna av den blödande finska arbetarklassen, de överlevande ifrån slagfältet, kastat demi fängelser för att där svältas, frysas och plågas ihjäl - denne mördare, somhjärtlöst högg huvudet av en arbetare på gamla Petersburgs gator blott för sitt nöjes skull detta blodiga vidunder, grymmare än det vildaste rovdjur - detta helvetes avskum, evigt förbannad av tusentals änkor och tjugofem tusen faderlösa barn, göres till föremål för högaktning och offentliga ärebetygelser. Arbetare och kamrater! Detta är en utmaning, somvi måste upptaga- en skymf, somvi måste avtvå- en vanära somvi måste lyftaoss ur! Det är ett svidande slag i våra ansikten, somvi måste gällda med att slå igen. En mördares lön är döden - icke hedersbevisning.»^^ På ett principiellt plan synes dessutomnågot motsägelsefullt av Otto Grimlund att rikta kritik mot lantdagens realpolitiskt mer eller mindre oundvikliga konstitutionella brister, samtidigt som han själv, i motsatts till de flesta svenska socialdemokrater, ansåg att de finska socialisternas genomförande av en statskupp var en beundransvärd handling. De svenska socialdemokraternas kyliga inställning till den finska revolutionen torde ha varit en av inte så få obehagliga överraskningar somde finska socialisterna drabbades av efter sitt maktövertagande. Se t.ex. Hjalmar Brantings interpellationssvar till vänstersocialisten Ivar Vennerström. AK 1918; 16 s. 36 ff. Se Olsson, 1944, s. 258 f. Skriften finns arkiverad i Kungliga Bibliotekets samlingar under katalogsignum okatalogiserat tryck. Beträffande målets handläggning i första instans, se Stockholms rådhusrätt, avd. 3, protokoll i brottmål nr 3 år 1919.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=