228 var en menedare samt att de statsmän av det »Bobrikoffska slaget», somstyrde i Ryssland, var »egennyttiga bofvar». Angående kriget mellan Ryssland och Japan framhölls att det vore önskvärt att Japan segrade och att det finska folkets räddning låg i den ryska regeringens undergång. Vidare påstods den Finska senaten ljuga genomatt vilja inbilla den ryske tsaren att det finska folket glömt de oförrätter somdet tillfogats av Ryssland. Artikeln var enligt åklagaren smädlig och förgriplig mot regenten, regeringen och vissa ämbetsmän i kejsardömet Ryssland och storfurstendömet Finland. Den tryckfrihetsjury somförordnades i målet fann skriften brottslig enligt 3 § 9 mom. TFF jämfört med 8 kap. 28 § SL. RR:n i Stockholm dömde Axel Fredrik Björkegren för smädelse mot främmande makt till fängelse tre månader samt förklarade skriften konfiskerad. Svea HovR fastställde RR:ns utslag. HD fann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. I skriften kritiserades den förryskningskampanj vilken påbörjats under generalguvenör Nikolaj Ivanovitj Bobrikov, som sedermera, i juni 1904, mördades av finsknationalisten Eugen Schauman. Det rvska agerandet i Finland torde ha betraktats med stor misstro i Sverige. Att i tidningen framförda utlåtanden skulle ha blivit föremål för rättsliga åtgärder om inte Ryssland framfört propåer om att sådana borde vidtas förefaller därför osannolikt.Påståenden att den ryske tsaren begått mened, att ryska statsmän var egennyttiga bovar och att den finska senaten ljög framstår dock somtämligen otvetydigt smädliga och förgripliga. Inget av de objekt som omnämndes i artikeln torde ha åtnjutit skydd enligt brottsbeskrivningen i 8 kap. 28 § Rådhusrättens av överinstanserna godtagna straffmätning om fängelse tre månader visar att yttrandet inte ansågs bagatellartat, trots att det i Sverige generellt sett rådde sympati för den finska nationalismen. NJA1920 B284. Otto Grimlund åtalades såsomansvarig utgivare för tidskriften »Folkets Dagblad Politiken» nr 35 år 1919, vilken utkommit i samband med den finske riksföreståndaren Gustaf Mannerheims besök i Stockholm i februari 1919. I skriften omnämndes riksföreståndaren bl.a. såsom: »Finlands så kallade riksföreståndare», »Finlandsbödeln», »Idealtypen för en legokneckt, som med sin värja är beredd att slåss för Ryssland, Tyskland, Ententen eller vad som helst, bara det betalas bra», »blodig kapitalistdräng», »arbetarbödeln», »arbetarmördaren», »(D)en man sommed hjälp av svenska stigmän systematiskt mördat Finlands arbetare och deras värnlösa hustrur och barn», »Den Vita Djävulen» och »Tsarismens lakej - finska arbetarnas förtryckare och bödel». Gustaf Mannerheims agerande såsom de vitas överbefälhavare under och i anslutning till 1918 års finska inbördeskrig omnämndes i skriften på följande sätt. »Det var Mannerheimsom i sina kungörelser befallde, att alla tillfångatagna 33 Jfr Olsson, 1944, s. 242. 3‘* Den finska senaten åtnjöt skydd enligt strafflagen endast under vistelse i Sverige och detsamma gällde den ryske tsaren. Åtal för ärekränkning mot utländska ämbetsmän torde, om ämbetsmännen ifråga saknade officiellt representationsuppdrag i Sverige, vad avsåg muntliga yttranden knappast ha kunnat ske enligt 8 kap. 28 § SL eller stadgandet omsmädelse mot ämbetsmän i 10 kap. 2 § SL.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=