225 och högersinnade protyska aktivister. Yttranden i samhällsdebatten innebar under Första världskriget emellertid aldrig på samma sätt som under Andra världskriget hot mot Sveriges yttre säkerhet till följd av risken för att en kritiserad utländsk statsmakt skulle företa repressalier. Att brottstypen smädelse mot främmande makt inte tillämpades särskilt ofta under demokratins genombrottstid är därför föga förvånande. 7.1.2. Rättstillämpningen I den officiella statistiken över brottmål enligt strafflagen i första instans redovisas smädelse mot främmande makt tillsammans med allehanda mindre allvarliga förräderibrott. Att på grundval av dessa statistiska uppgifter fastställa exakt antal personer som under åren 1885—1921 dömdes för smädelse mot främmande makt enligt 8 kap. 28 § SL är därför inte möjligt. Under dessa 36 år fälldes emellertid endast fyra personer till ansvar enligt okänt lagrum i den grupp, vari smädelse mot främmande makt ingick. Inget åtal för muntlig smädelse mot främmande makt överklagades till Högsta domstolen. Detta är knappast ägnat att förvåna, eftersom antalet enligt 8 kap. 28 § SL möjliga sakfällda var tämligen lågt.-'* För brott mot 8 kap. 28 § SL stadgades inte straffarbete i högst två år utan högst straffarbete i två år. Till följd av regeln i 2 kap. 1 § SL om straffarternas inbördes förhållande innefattade därför strafflatituden såväl straffarbete som fängelse och böter. Domstolarna hade således vidsträckt möjlighet att variera straffmätningen. Av Gunnar Olssons studie över diplomatisk kvarstad och konfiskation framgår att 20 åtal för brott mot 3 § 9 mom. TFF väcktes under tidsperioden år 1877 t.o.m. år 1921. Nio av dessa åtal ogillades av den jury som tillsatts i respektive mål. Fängelse utmättes i åtta mål. I tre fall stannade straffet vid i och för sig höga böter. Under åren 1877-1921 överklagades fyra mål om brott mot 3 § 9 mom. TFF jämfört med 8 kap. 28 § SL till Högsta domstolen. Jämförelsevis få mål av denna beskaffenhet kom således att prövas i tre instanser. Hälften av de mål i vilka straffet bestämdes till fängelse överklagades dock till Högsta domstolen. Av de straff somutmättes i dessa fyrautslag framgår att smädelse mot främmande makt normalt föranledde fängelse tre månader. -■* Närmare omde statistiska uppgifterna, se appendix A, avsnitt 3. I de fyra av Högsta domstolen prövade målen utmättes i tre fall fängelse tre månader för var och en av de tilltalade. I ett fall bestämdes straffet till fängelse sex månader. Av Gunnar Olssons studie framgår att det fängelsestraff om sex månader, somOtto Grimlund ådömdes i NJA 1920 B 284, var det strängaste straff som utmättes i första instans enligt 3§ 9 mom. TFF jämfört med 8 kap. 28 § SL under åren 1877—1921. Övrig straffmätning i första instans under tiden 1877-1921 fördelade sig enligt följande. Tre personer dömdes till böter om mellan 400 kr och 2.000 kr. En person dömdes till fängelse en månad. I fyra mål dömdes de tilltalade till fängelse tre månader och i resterande två mål dömdes de tilltalade till fängelse fyra månader. Se Olsson, 1944, tabell s. 258 f. 16
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=