223 förstånd med utländsk makt. Möjligheten till konfiskation utan rättegång enligt 3§ 9 mom. TFF stod uppenbarligen, liksom den år 1844 avskaffade indragningsmakten, i en viss motsatsställning till det stadgande i 86 § RF som angav att tryckfrihet innebar »varje svensk mans rättighet att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna tilltalas för deras innehåll». Regeringsformens tillkännagivande av att förbud rådde mot preventiva åtgärder hade då detta stadgande återkom i ingressen till 1812 års tryckfrihetsförordning emellertid justerats till ett fastslående av »varje svensk mans rättighet, att, utan några av den offentliga makten i förväg lagda, av tryckfrihetslagen ej föreskrivna, hinder, utgiva skrifter». Tryckfrihetsförordningens 4 och 5 §§ innehöll regler av processuell och exekutiv art. I 5 § 13 mom. TFF, 5 § 7 mom. TFF före år 1815, angavs att om en skrift av en främmande stats sändebud eller regering blev anmäld såsom innefattande sådana ämnen, somkunde föranleda missnöje hos andra makter, ägde kungen föranstalta om skriftens »sekvesterande och indragning», alltså om kvarstad och konfiskation. Därefter skulle alstret bli föremål för åtal eller tryckfrihetskommitténs utlåtande om dess innehåll genast inhämtas.Om skriftens innehåll granskades av tryckfrihetskommittén och denna fann att skriften efter lagens bokstav inte var åtalbar, kunde förläggaren eller boktryckaren få ersättning för sina trycknings- och papperskostnader av allmänna medel. Skriften skulle emellertid även under sådana förhållanden förbli indragen. Eftersom andra meningen i 3 § 9 mom. TFF upplyste omatt tryckt skrift kunde konfiskeras utan rättegång men inte angav hur detta skulle gå till eller efter vems beslut det skulle ske, rådde en viss oklarhet omförhållandet mellan detta stadgande och reglerna i 5 § TFF. Gunnar Olsson har i en undersökning av kvarstad och konfiskation enligt 3 § 9 mom. och 5 § 13 mom. TFF under åren 1810—1939 fastslagit att konfiskation utan rättegång eller tryckfrihetskommitténs hörande aldrig förekommit förrän efter Andra världskrigets utbrott.-®Att 3 § 9 mom. TFFandra meningen Tryckfrihetskommittén hade enligt 108 § RF och 70 § RO till uppgift att »utöva vård över tryckfriheten» och bestod av dels justitieombudsmannen, dels personer som förordnats till uppdraget av riksdagen. Olsson, 1944, s. 254. Under Andra världskriget fann samlingsregeringens justitieminister, rättshistorieprofessorn Karl Gustaf Westman, det lämpligt att i stor omfattning nyttja genom3 § 9 mom. TF'F andra meningen existerande möjlighet till konfiskation utan rättegång. Enligt Karl Gustaf Westman skulle stadgandet uppfattas som ett konfiskationsinstrument, genom vilket det var möjligt att på administrativ väg konfiskera en i och för sig inte straffbar skrift oavsett ommissnöjesanmälan lämnats eller inte, så snart det kunde antas att missförstånd med främmande makt yppat sig p.g.a. skriften. Se Karl Gustaf Westmans uttalanden i samband med 1940/41 års ändringar av 3 § 9 mom. TFF. FK 1940:35 s. 25 ff och FK 1941:9 s. 28 ff. Härigenomkomregeringen att få en vidsträckt möjlighet att utan domstolsprövning eller annat judiciellt förfarande inskränka den politiska tryckfriheten. Karl Gustaf Westmans uppfattning, sombefästes genomSFS 1941:89,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=