221 väcka missnöje med det främmande rikets regering eller som innehöll rykten och berättelser om sådana regeringar eller dessas sändebud som kunde anses förklenliga eller ledande till missnöje, skulle straffas enligt 6 kap. 5 § missgärningsbalken. Eftersomtryckfrihetsförordningensåsomgrundlag kunde ändras endast genom två riksdagars samstämmiga beslut synes detta sätt att indirekt utvidga brottskatalogen i 3 § TFF tämligen egenartat.Förfarandet torde dock knappast vara ägnat att förvåna eftersomäven 1812 års tryckfrihetsförordning komatt antas på ett lagstridigt sätt." Vid 1812 års revision av stadgandet om smädelse mot främmande makt ändrades, förutom strafflatituden och i någon mån brottsbeskrivningen, även kvarstadsstadgandet i paragrafens sista mening. I denna, under Andra världskriget sedermera famösa och vid mer än 300 konfiskationer tillämpade, bestämmelse insköts år 1812 orden »utan rättegång».*- Kvarstadsstadgandet i 3§ 9 mom. TFF löd därefter: »Är skriften ej smädlig eller förgriplig, men genom densamma missförstånd med utländsk makt sig yppat, må den, utan rättegång, kunna konfiskeras.» Under 1817/18 års riksdag tillädes efter första meningens straffstadgande att skriften vid fällande domskulle konfiskeras, vilket bortfallit år 1812. I 1832 års Förslag till Allmän Criminallag anförde Fagkommittén att den allmänna strafflagen, för att i någon mån korrespondera med tryckfrihetsförordningen, borde kriminalisera smädelser mot främmande staters regenter och sändebud i Sverige vid påföljd av straffarbete fr.o.m. 6 månader t.o.m. 3 år eller fängelse.'^ Lagberedningen föreslog i sitt strafflagsutkast av år 1844 att främmande stats regent skulle åtnjuta skydd endast medan han vistades i riket. I 1864 års strafflag begränsades den skyddsberättigade personkretsen i 8 kap. 28 § i enlighet med sistnämnda förslag. Brottets strafflatitud fastställdes till högst straffarbete två år. Våld mot främmande stats regent eller sändebud, som vistades i Sverige, kunde enligt 8 kap. 27 § SL straffas med livstids straffarbete. Allmänt åtal för dessa brott kunde enligt 8 kap. 29 § SL föras endast efter lov av Kungl. Maj:t. Sedan 1864 års strafflag antagits ändrades 3 § 9 mom. TFF så att förbrytelser enligt lagrummet skulle straffas som brott mot 8 kap. 28 § SL, istället för enligt 6 kap. 5 § missgärningsbalken.'"* Genom NJA 1878 s. 149 fastslog Högsta domstolen att Kungl. Maj:ts lov inte fordrades för åtal enligt 3 § 9 mom. TFF, trots att så var fallet vad avsåg 8 kap. 28 § SL. Stadgandet i 5 § 6 TFF att tilltalad i tryckfrihetsmål i mom. Närmare omförklaringen av den 11 oktober 1810, se Boberg, 1989, s. 16 ff. " Boberg, 1989, s. 56 f. och Åhlén, 1986, s. 214 f. Flyghed, 1992, s. 179 och Åhlén, 1986, s. 211. Förslag till Allmän Criminallag, 1832, Straff-Balk, 9 kap. 19 § och motiver s. 36 f. I 1844 års Förslag till Straff-Balk, 9 kap. 28 §, sattes påföljden för detta brott till fängelse fr.o.m. sex månader t.o.m. två år. SFS 1866:22.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=