214 kännedomen om och intresset för preventivmedel bland de samhällsmedlemmar somtidigare saknat kunskaper i detta ämnet. Preventivlagen i 18 kap. 13 § 2 mom. SL utarbetades, bifölls av riksdagen och trädde ikraft endast ett par månader efter det att Hinke Bergegren i april 1910 hållit de föredrag över ämnet »Kärlek utan barn», till följd av vilka denna lagstiftning skapades. Det är svårt att värja sig mot intrycket att lagändringen forcerades fram för att tillfredsställa en s.k. opinionsstorm. Huruvida statsmakten skulle ha ingripit mot barnbegränsningspropaganda av den art som Hinke Bergegren framförde i »Kärlek utan barn», omdenna inte framförts av en ungsocialistisk ledaregestalt är i och för sig omöjligt att veta. Av Hinke Bergegren tillkännagivna yttranden tycks emellertid av en del personer ha ansetts notoriskt samhällsfientliga oavsett innehåll och utformning. Att Hinke Bergegrens agerande vid en del tillfällen väckte stor upprördhet inom framför allt den högersinnade pressen och därigenom initierade skapandet av repressiv lagstiftning var därför måhända inte alltid hans fel i den utsträckning somibland gjordes gällande inomden reformistiska socialdemokratin. Efter en smärre ändring år 1911 kom18 kap. 13 § 2 mom. SL att stå orubbad till år 1938. Under de nästan tre decennier sompreventivlagen var i kraft riktades åtskillig kritik mot statsmaktens försök att genomdetta straffbud begränsa informationsfriheten i fråga om födelsekontroll. Fr.o.m. slutet av 1920-talet var läkarkåren i lag ålagd att informera omadekvata smittskyddsåtgärder mot spridandet av könssjukdomar. Huruvida medicinskt utbildad personal offentligen kunde informera omsådana smittskyddsåtgärder utan att bryta mot preventivlagen blev därför föremål för utredning och debatt. Eftersomen omfattande smyghandel tycks ha bedrivits med preventivmedel anfördes då stadgandet år 1938 upphävdes att lagstiftningen kommit att utgöra en död bokstav utan förankring i allmänhetens rättsuppfattning. I lagstiftningsdebatten tycks allmänt ha presumerats att 18 kap. 13 § 2 mom. SL och 3 § 13 lig information om mekanisk födelsekontroll utan endast riktade sig mot omoralisk, kommersiell eller på annat sätt »illojal» propaganda. Vilka kriterier som skulle tillämpas då man avgjorde om ett visst yttrande skulle betraktas som s.k. illojal propaganda eller som önskvärd upplysningsverksamhet tycks aldrig ha fastställts närmare. Inte sällan torde preventivlagens förespråkare ha ansett att socialistiskt eller kommersiellt motiverade personer oftast överskred av lagstiftningen utstakad yttrandefrihetsrättslig gräns, under det att exempelvis läkare genomuttalanden av samma art endast undantagsvis gjorde sig skyldiga till straffbar propaganda. Redan i slutet av 1800-talet började nativiteten i Sverige att minska, och denna trend fortsatte efter år 1910. Att på grundval av nativitetsminskningar dra några säkra slutsatser omförekomsten av födelsekontroll är knappast möjligt. Eftersombefolkningsökningens stagnation under denna tidsperiod till en TFF inte konstituerade ett ovillkorligt förbud mot offent- mom.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=