211 het. Sakernas tillstånd stod enligt medicinalstyrelsen i bjärt motsättning till vad lagstiftaren avsett och förväntat med den aktuella lagstiftningen. Yrkanden omändringav preventivlagen framställdes utan effekt under ären 1922, 1923, 1927, 1929, 1930, 1933 samt 1934.« I samband med att 1934 ärs proposition omförslag till ändring av preventivlagen avslogs, bestämdes att en utredning skulle tillsättas för att närmare undersöka möjligheten att ändra lagstiftningen pä ett sådant sätt att samhällsnyttig upplysningsverksamhet inte hämmades.Denna utredning utmynnade är 1938 i tvä propositioner. I dessa föreslogs att både 18 kap. 13 § 2 mom. SL och det korresponderande stadgandet i 3§ 13 mom. TFF skulle upphävas samt att preventivmedelsförsäljning skulle göras tillständspliktig för annat än apotek.Varken lagrådet, lagutskottet eller konstitutionsutskottet hade något att erinra mot att preventivlagen avskaffades."*^ Upphävandet av preventivlagen bifölls i båda kamrarna utan votering och utan annat än kort debatt. Förespråkarna för en radikal samhälls- och moraluppfattning förde därvid viss diskussion ominte apoteken borde förpliktas att tillhandahålla preventivmedel. Bland dem som hade betänkligheter mot preventivlagens avskaffande anfördes bl.a. att bruket av preventivmedel stod i strid med den kristna etiken och kunde antas leda till en befolkningskris.Stor enighet var emellertid för handen om att denna lagstiftning var ineffektiv. Mänga av debattörerna torde ha instämt i följande, med viss resignation av justitierädet Emil Sandström i lagrådet avgivna, utlåtande. »Till stöd för tidigare förslag om upphävande eller ändring av 18 kap. 13 § 2 mom. strafflagen har huvudsakligen åberopats att stadgandet försvårade en vederhäftig, särskilt i kampen mot könssjukdomarna betydelsefull upplysningsverksamhet. Även om stadgandet icke rättsligt lägger hinder i vägen för en sådan verksamhet, synes det sannolikt att det faktiskt haft en sådan verkan. Detta förhållande skulle dock knappast i och för sig hava utgjort fullgiltigt skäl för stadgandets upphävande, därest det i väsentlig mån främjade de viktiga etiska och befolkningspolitiska syftemål som varit bestämmande för dess tillkomst. Huruvida stadgandet, tillämpat i den anda vari det tillskapats, skulle kunnat lämna ett värdefullare bidrag till dessa syftemåls förverkligande är måhända icke oomtvistat men kan här lämnas därhän. Antaget trots principiella betänkligheter, vilka framhöllos i lagrådet, och utan förankring i allmänhetens rättsuppfattning, har stadgandet i stort sett blivit en död bokstav. Utan att det gjort någon Prop. 1934:188 s. 20 ff. « Mot. AK 1922:141, mot. AK 1923:144, mot. FK 1927:1 och AK 1927:6, mot. FK 1929:103, AK 1929:203, mot. AK 1930:348, mot. FK 1933:11 och 187 samt prop. 1934:188. FLU 1934:47, FK 1934:25 s. 84 f. och AK 1934:26 s. 5 ff. ■*5 Prop. 1938: 146 och 147. ■*<' Prop. 1938:146 s. 43, FLU 1938:43 och KU 1938:17. •»7 FK 1938:35 s. 49 ff., AK 1938:35 s. 38 ff. och SFS 1938:566.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=