3 sande effekt utgjordes av samhällsfarlig ryktesspridning, uppviglingsbrottslighet, förargelseväckande beteende, sårande av tukt och sedlighet, smädelse mot främmande makt, kungen, riksdagen eller ämbetsman samt vissa straffbud som rörde fackföreningarnas yttrandefrihet. Genomatt undersöka lagstiftning och praxis beträffande de yttrandefrihetsrättsliga normerna under åren 1885-1921 har jag försökt att studera en del av rättsordningens innehåll mot bakgrund av ett socialt skeende. Jag har ansett det vara av intresse att undersöka hur straffrättsliga inskränkningar i den politiska yttrandefriheten uppstod och upprätthölls under demokratins genombrottstid eftersom detta var en orolig och händelserik tid. En stor del av studien har kommit att ägnas åt det år 1887 skapade uppviglingsbrottet i 10 kap. 14 § SL och 3 § 7 mom. TFF."* Denna kriminalisering, den s.k. munkorgslagen, var den mest uppmärksammade yttrandefrihetsinskränkningen under den tidsperiod somomfattas av mitt arbete. 1.2. Disposition, metod och material 1.2.1. Disposition Efter inledningen lämnas i andra kapitlet en översikt över sådan lagstiftning som rörde opinionsfriheten i Sverige under demokratins genombrottstid. I tredje kapitlet redovisas en del historiska skeenden. I kapitel 4-8 undersöks de brottstyper sominskränkte den politiska yttrandefriheten. Vilka gränser somi detta arbete behandlade straffbud skapade för yttrandefriheten har jag rekonstruerat huvudsakligen på grundval av lagtexter och Högsta domstolens avgöranden. Materialet har disponerats kronologiskt för varje brottstyp. Arbetet fokuserar på förhållandena under demokratins genombrottstid, men i många fall undersöks straffstadgandena från medeltid till nutid. I kapitel fyra behandlas samhällsfarlig ryktesspridning samt uppmaning till dels uppror, dels förräderi. Därefter följer i femte kapitlet en genomgång av lagstiftning och rättsfall avseende stadgandena mot uppmaning till brott enligt den s.k. munkorgslagen i 10 kap. 14 § SL samt 3 § 7 mom. TFF. Dessa bestämmelser förändrades vid ett antal tillfällen och åstadkom dessutom fler till Högsta domstolen överklagade mål än någon annan i detta arbete undersökt brottstyp. Redogörelsen för uppviglingsbrottet har därför kommit att uppta ungefär en tredjedel av avhandlingens totala omfång. Förargelseväckande beteende och sårande av tukt och sedlighet, vilka straffbud ibland komatt begränsa den politiska yttrandefriheten, behandlas i kapitel sex. Kapitel sju innefattar de till skydd för särskilda statliga intressen skapade ärekränkningsbrotten smädelse mot främmande makt, kungen, riksdagen eller ämbetsman. I kapitel åtta ■* Rubriceringen av brottstypen som uppvigling uppkom dock först i samband med 1948 års strafflagsrevision.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=