208 s.k. Sannahedsdådet, hade Hinke Bergegren påpekat att han själv felaktigt lagts till ansvar att ha uppviglat till detta brott. Under den efterföljande rättegången hade det enligt vad han uppgav emellertid blivit väl utrett att de unga män, som vid Sannahed gjort sig skyldiga till våldtäkt och mord på en ung lärarinna, inte alls såsompåståtts åhört hans föredrag ombarnbegränsning. Det mot ungsocialismen riktade hat som först uppstått till följd av Sannahedsdådet hade enligt Hinke Bergegren därför sedermera omvandlats till välvilja och medfört ett uppsving för den ungsocialistiska rörelsen. Hinke Bergegren hade även uttalat sig omreligionen, varvid han bl.a. yttrat »att det finnes ju lyckligtvis en och annan förståndig, som inte tror på Gud», »det är en fullständig humbug de kristna håller på med» samt »...men Gud och treenigheten och sånt där sätta de i dem». Vidare hade han förespråkat tvåbarnssystemet och berört existensen av preventivmedel bl.a. genom att säga »...och omdet finns någon polisman här ber jag honom skriva upp det, så att myndigheterna må veta det, att jag varnar folk för att använda preventiva medel sominte är säkra». Åklagaren yrkade ansvar för hädelse enligt 7 kap. 1 § SL beträffande yttrandena med religiös anknytning, för sårande av tukt och sedlighet enligt 18 kap. 13 § 1 mom. SL vad avsåg en del anstötliga uttryck i samband med ett omnämnande av förekomsten av syfilis, homosexuella laster och mot skolelever förövade övergrepp, samt för sårande av tukt och sedlighet enligt 18 kap. 13 § 2 mom. SL vad avsåg dels varningen för preventivmedel sominte var säkra, dels ett yttrande att det var arbetarnas plikt att inte sätta så många barn till världen. Vidare yrkades ansvar för uppmaning till brott enligt 10 kap. 14 § SL i anledning av att Hinke Bergegren, apropå de positiva effekter som uppstått genom de osanna beskyllningarna mot ungsocialismen för att ha inspirerat till mordet vid Sannahed, skulle ha sagt »och från den synpunkten sett får de gärna göra omdet på annat håll, i synnerlighet omde göra det i mörkret». Hinke Bergegren uppgav att det aktuella föredraget hållits på ett 40-tal platser i landet utan att föranleda ingripande från rättsväsendet. Daga HRdömde Hinke Bergegren enligt 7 kap. 1 § SL till böter 200 kr, enär han åstadkommit allmän förargelse och inte visat tillbörlig hänsyn för medmänniskors religiösa uppfattning, samt enligt 18 kap. 13 § 1 mom. SL till böter 200 kr för att han, då han berättat omskolläraren somförgripit sig på elever, genom åskådliggörande gester väckt allmän förargelse. HR:n ansåg det inte styrkt att den tilltalade uppmanat eller sökt förleda till brott eller till användande av preventivmedel, varför åtalet i övrigt lämnades utan bifall. Svea HovR lämnade ansvarspåståendet för hädelse enligt 7 kap. 1 § SL utan bifall men fann beträffande åtalet enligt 18 kap. 13 § 1 mom. SL att Hinke Bergegren, med hänsvn till vad som upplysts om föredragets innehåll och det sätt varpå det framförts, måste anses ha sårat tukt och sedlighet så att allmän förargelse och fara för andras förförelse därav kommit. Svea HovRfastställde därför av HR:n bestämt straff, till följd varav Hinke Bergegren i denna instans dömdes att böta 400 kr enligt 18 kap. 13 § 1 mom. SL. HDfann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. Åklagarens ursprungliga gärningspåståenden enligt fyra olika lagrum torde utgöra en starkare vittnesbörd omhur antagonistiskt inställda vissa personer var mot Hinke Bergegren, än om det aktuella anförandets beskaffenhet. Föredraget åsyftade i viss mån att ta avstånd från händelsen vid Sannahed och tillbakavisa varje påstående om samband mellan denna och ungsocialismen. Att
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=