207 särdeles tacksamma för adresser på dem av Edra bekanta, som Ni tror skulle önska vår prislista. Vinsten tillfaller vår propaganda för nymalthusianismen. Medlemmar erhålla 5 proc. extravid order å kåndånger omminst 1 dussin. Medlemskap är öppet för hela landet. Årsavgiften (för män 2:-, och för kvinnor 1:-), kan sändas tillsammans med en rekvisition. Mycket fattiga erhålla synnerligen låga priser om medellöshetsintyg insändes. Strängaste tystlåtenhet utlovas. Varorna inpackas mellan kartong, så att innehållet ej märkes. Sällskapets namn utsättes aldrig somavsändare.» Ernst Johansson anförde i fråga om den första skriften att av åklagaren åberopad paragraf inte var tillämplig, eftersom framställningen endast avhandlade naturliga åtgärder och inte nämnde sådana »föremål», som berördes av brottsbeskrivningen i 3§ 13 mom. TFF. I fråga om den s.k. prislistan gjorde Ernst Johansson gällande dels att en tidigare upplaga av skriften tryckts år 1912 och då inlämnats till Justitiedepartementet utan att åtal väckts, dels att det måste vara tillåtet att inneha en sådan lista, eftersomdet var tillåtet att sälja preventivmedel omman inte genomutskick eller dylikt gjorde reklamför medlen. I respektive mål förordnad jury fann skrifterna brottsliga enligt av åklagaren åberopat lagrum, 3 § 13 mom. TFF jämfört med 18 kap. 13 § 2 mom. SL. RR:n i Stockholm dömde Ernst Johansson för sårande av tukt och sedlighet till böter 200 kr för vardera förseelsen, dvs. till sammanlagt böter 400 kr, samt förklarade skrifterna konfiskerade. Svea HovRgillade RR.ns utslag. HDfann inte skäl att göra ändring i HovRms utslag. Med hänsyn till skrifternas innehåll är det inte särskilt förvånande att juryn fann dessa brottsliga enligt 3 § 13 mom. TFF. Ernst Johanssons uppfattning att det var tillåtet att inneha en lista med namn och pris på diverse preventivmedel torde emellertid ha varit korrekt, under förutsättning att man inte överbevisades om att genom listan ha hållit medlen till salu för allmänheten. Även hans påstående att stadgandet i 3§ 13 mom. TFF inte var tillämpligt beträffande framställningar sominte avhandlade »föremål» var en juridisk-tekniskt hållbar invändning. Omfråga varit omyttranden, vars eventuellt brottsliga beskaffenhet prövats enligt ordinär straffprocess och inte genom ett juryförfarande, skulle dessa omständigheter därför måhända ha föranlett att skrifterna ansetts inte kunna föranleda straffansvar. Eftersom fråga var om två gärningar och straffmaximum för brottet var fängelse två år kan rådhusrättens av överinstanserna godtagna straffmätning tyckas visa att skrifternas innehåll inte ansågs särskilt allvarligt. Det sammanlagda bötesbeloppet om400 kr var dock högt och motsvarade vid omvandling till frihetsstraff fängelse 43 dagar. NJA 1918 B 199. Hinke Bergegren åtalades för innehållet i ett föredrag över ämnet »Var ha vi att söka våldtäktsmännen - bland de unga arbetarna eller bland överklassens fina herrar?», vilket han i december 1913 framfört i Folkets hus i Gnesta. I föredraget hade Hinke Bergegren framhållit att sedlighetsförbrytclser begångna av personer somtillhörde överklassen bl.a. till följd av religiöst hyckIcri tystades ned så mycket som möjligt. Såsomexempel på detta hade han omnämnt ett fall då en lärare gjort sig skyldig till övergrepp mot minderåriga kvinnliga skolelever. Beträffande ett under sommaren 1913 förövat mord, det
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=