201 mom. TFF skulle utvidgas i enlighet med 1910 års preventivlag i den allmänna strafflagen. Detta propositionsförslag antogs såsomvilande i början av år 1911 och slutligt år 1912.-' Därefter kom3§ 13 mom. TFF att såsom tryckfrihetsbrott omfatta samma företeelser somangavs 18 kap. 13 § 2 mom. SL av år 1910 enligt följande. Framställning, somsärar tukt och sedlighet; utbjudande till salu avföremal, som är avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge; samt, under sädanaförhällanden att allmänfaraför andras förförelse därav kommer, försök att förleda till användande avföremäl, som nu sagts, och meddelande av anvisning om sättet för deras användande; brottet skall straffas enligt allmän lag, och skriften konfiskeras. Straffbudet mot sårande av tukt och sedlighet komefter 1912 års lagändring att stå orubbat till slutet av 1930-talet. Det straffrättsliga bekämpandet av samhällsskadlig osedlighet aktualiserades emellertid även såvitt avsåg andra brottstyper. Såsom nämnts i avsnitt 5.4.2 ovan framlade högerpartierna år 1914 två motioner om det ökande moraliska förfallet i samhället. I den ena motionen hemställdes att kraftiga åtgärder skulle vidtas för att motarbeta den tilltagande sedliga urartningen på olika områden. I den andra motionen föreslogs att den s.k. munkorgslagen i 10 kap. 14 § SL skulle vidgas till att omfattaoffentliguppmaning till osedlighet. Anledningen till motionerna uppgavs vara att upprörande tilldragelser på det sedliga området på senare tid förekommit, liksom en stark ökning av antalet för sedlighetsbrott sakfällda. Andra tecken på den moraliska urartningen var enligt motionärerna den trots preventivlagen allmänt florerande propagandan för både födelsekontroll och s.k. fri kärlek.-^ emellertid inte åtalet mot Gustaf Frödingsom var orsaken till att tryckfrihetsförordningen komatt ändras utan i första hand den ymniga förekomsten av kommersiella s.k. osedliga skrifter. Vidare anför Germund Michanek att åtalet för Gustaf Frödings diktsamling »Stänk och flikar» är unikt i svensk rättshistoria, eftersomdetta åtal var »första och (tills vidare) sista gången» som ett åtal för sårande av tukt och sedlighet riktades mot en skönlitterär skrift. Michanek, 1962, s. 39 ff. och 309. Prop. 1911:64, KU 1911: 7, FK 1911:11 s. 14, AK 1911:14 s. 16 ff. KU 1912:1, FK 1912:4 s. 21, AK 1912:3 s. 27 ff. och SFS 1912:12, somutkomfrån trycket den 20 februari 1912. Konstitutionsutskottet hade inget att anmärka mot den nya trvckfrihetsinskränkningen. I Första kammaren föregicks förslagets bifallande både år 1911 och 1912 av att socialdemokraten professor Gustaf Steffen, som under Första världskriget kom att uteslutas ur SAP p.g.a. sin protyska aktivism, talade mot lagstiftningen. Utan att mötas av något större gensvar anförde han bl.a. att förslåget innebar ett undertryckande av vetenskaplig och politisk yttrandefrihet som stred mot grundlagens anda samt att man borde skilja emellan barnbegränsning och att förebygga otukt. I Andra kammaren antogs den aktuella ändringen år 1911 efter en viss replikväxling mellan bl.a. Ffjalmar Branting ochJohan Thvrén. Även år 1912 föregicks Andra kammarens bifall av att Fljalmar Branting förgäves framhöll att många läkare uttalat starka betänkligheter mot lagförslaget. Vidare framhöll han att meningen med att grundlagsändringar endast kunde ske efter två omröstningar med mellanliggande val var att riksdagsledamöterna verkligen skulle kunna begrunda aktuella lagändringar. (Mot. FK 1914 A: 33 och 34, AK 1914 A: 197 och 198), Mot. FK 1914 B: 57 och 58 samt AK 1914 B: 89 och 90.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=