199 under det att de »sämre» befolkningsskikten, som under alla omständigheter var alltför enfaldiga för att nyttja preventivmedel, antogs ägna sig åt ohämmad barnalstring. Johan Thyrén höll i Andra kammaren ett omfattande anförande. I detta berörde han rättsläget i andra stater, socialistiska och antimilitaristiska spörsmål,‘3 frågans betydelse för moral respektive lösaktighet och könssjukdomars spridande samt gjorde gällande att de egyptiska, grekiska och romerska civilisationerna utplånats av sjunkande nativitet p.g.a. medveten barnbegränsning. Vidare påpekade han att det fanns s.k. naturliga preventivförfaranden. Dessa förutsatte enligt honomatt kontrahenterna litade på varandra och ledde därför, i motsats till »mekaniskt och automatiskt och såsom ett maskineri verkande» preventivmedel, till monogami. Kontentan av hans tankegångar var att propositionsförslaget borde bifallas.'"^ Enligt vad Hjalmar Branting senare uppgav var Johan Thyrens kraftfulla understöd troligen av avgörande betydelse för att lagändringen komatt bifallas i Andra kammaren. Genom den s.k. preventivlagen i 18 kap. 13 § 2 mom. SL straffbelädes ett flertal gärningar, som inte i egentlig mening var riktade mot paragrafens ursprungliga skyddsobjekt tukt och sedlighet. En del av de handlingar somkom att kriminaliseras, såsom försök att förleda till användande av preventivmedel samt meddelande av anvisning omsättet för sådana medels användande, förutsatte för straffbarhet att allmän fara för andras förförelse uppkommit. Försök att förleda till användande av preventivmedel ansågs föreligga redan vid ett prisande av dessas egenskaper. Att avgöra om allmän fara för andras förförelse förelegat torde ofta vara en tämligen godtycklig bedömning. Farerekvisitet torde därför ha haft måttlig självständig betydelse för straffbarhetsfrågan.'^ Offentligt utställande eller förevisande av föremål avsett för otuktigt bruk eller till att förebygga följder av könsumgänge, utbjudande till salu av sådana föremål genomtillkännagivande för allmänheten samt kringförandeav aktuella medel till försäljning var straffbart även omhandlingen inte framkallat fara för andras förförelse. Försäljning och tillsaluhållande sominte hade tillkännagivits för allmänheten var emellertid alltjämt tillåtet. Även att lämna information och anvisningar ompreventivmedlens användande var tillåtet, omdet inte skedde under sådana förhållanden att allmän fara för andras förförelse uppstod. Läkare torde således ha kunnat meddela anvisningar om preventivmedel i slutna sällskap, så länge syftet med informationen inte var osedligt. Att offentligen utställa, förevisa, genom tillkännagivande för allmänheten till salu utBland socialisterna propagerades för att arbetarkvinnorna skulle vägra att föda barn vars huvudsakliga funktion i det kapitalistiska samhället kunde antas bli att dö somsoldater i krig mot andra staters proletariat. Se t.ex. Levin, 1994, s. 301 f. AK 1910:61 s. 83-99. AK 1912:3 s. 28. Närmare omdetta stadgande, se Stjernberg, 1930, s. 135 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=