1. Inledning 1.1. Problemställning I en rättsstat är individerna tillförsäkrade vissa fri- och rättigheter.' De styrandes makt över rättsordningen kan därför i en sådan stat aldrig vara absolut. När lugn och ordning i en rättsstat utsätts för hot uppstår frågan om hur repressivt statsmakten kan ingripa mot hotet utan att rättsliga grundvärden som rättssäkerhet och yttrandefrihet sätts i fara. Om hotet består i att vissa individer agerar i avsikt att förändra samhället vidgas nyssnämnd frågeställning ibland till att avse på vilket sätt statsmakten kan ingripa utan att riskera att överskrida skiljelinjen som i en rättsstat finns mellan politisk och dömande ' Att en statsbildning är en rättsstat kan sägas innebära att den offentliga makten utövas inom lagens gränser, att det finns garantier mot maktmissbruk, att de medborgerliga rättigheterna är skyddade, att det råder likhet inför lagen och att domstolarna intar en självständig ställning mot de politiska organen. Strömberg, 1978, s. 10. Se även t.ex. Peczenik, 1995, s. 50 ff. Omstatens maktutövning är underkastad vissa fast formulerade och förutsebara regler, dvs. utövas inom lagens gränser, är staten en rättsstat i formell bemärkelse. För att en materiell rättsstat skall föreligga fordras att individerna genomfast formulerade och förutsebara regler inte bara tillförsäkras utan även erhåller vissa fri- och rättigheter. Dalberg-Larsen, 1984, s. 85. Närmare omrättighetsbegreppet, se t.ex. Nergelius, 1996, s. 48 ff. och där anförd litteratur. Till de fri- och rättigheter som brukar anses grundläggande hör opinionsfrihet, allmän och lika rösträtt för vuxna medborgare samt rätten till personlig säkerhet. Eftersom nästan alla stater har någon formav konstitution vars regler statsmakten påstår sig vara bunden av, kan en stat mycket väl vara en rättsstat i formell bemärkelse utan att vara vare sig demokratisk eller parlamentarisk och utan att garantera t.ex. individernas personliga säkerhet. Uttrycket rättsstat torde därför i dagligt tal avse vad somhär benämnts rättsstat i materiell bemärkelse. Den materiella rättsstaten såsom begrepp är emellertid, till följd av svårigheten att fastställa vilka mänskliga rättigheter som tillkomma individerna och på vilket sätt dessa skall realiseras, tämligen problematisk. Jfr Danelius, 1989, s. 269 ff. Rättigheter somuppnås genomfrihet från statliga ingrepp rubriceras ibland negativa rättigheter. Under framför allt senare delen av 1900-talet har uppkommit ett skikt av s.k. sociala rättigheter, vilka inte avser att tillhandahålla individerna skydd mot staten utan att bereda dem skydd mot materiell nöd med hjälp av staten. Jfr SOU 1975:75 s. 57. De sociala rättigheterna brukar ibland benämnas positiva rättigheter, eftersomde realiseras genomatt staten presterar något mot individerna och alltså avser »frihet» genom staten. I detta sammanhang förekommer att man skiljer emellan fri- och rättigheter mot staten (freedom of independence), friheten och rätten att genom deltagande i politiken kunna påverka staten (freedom of participation), samt fri- och rättigheter genomstaten (freedom of creation). Förekomsten av rättigheter förutsätter alltid att dessas realiserande garanteras av t.ex. statsmakten. Nyssnämnda definitioner åsyftar således rättigheternas innehåll och inte det sätt på vilket de upprätthålles. Algotsson, 1987, s. 13 ff. Närmare omförhållandet mellan rättsstat och demokrati, se t.ex. Peczenik, 1995, s. 88. skall 2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=