RB 55

189 »och ej ökas över den gränsen hur stora böterna än blir, gjorde han det rentav till en sport att öka på bötesbeloppet vid varje tillfälle somyppade sig».20 Om denna uppgift är riktig, är det föga förvånande att ovan refererat utslag inte tycks ha avskräckt Hilmer Pettersson-Wallentin från att ägna sig åt flygbladsutdelande i samband med utomhuskonserter. Sedan Overståthållarämbetet den 28 juli 1910 meddelat sitt utslag i detta mål synes han nämligen redan dagen därefter, den 29 juli, i Tantolunden ha delat ut ett av Svenska Aktiva Motståndet undertecknat flygblad benämnt »Ned med militarismen, kamp mot skytterörelsen». Trots att han vid detta tillfälle förefaller ha börjat dela ut skriften först sedan konserten avslutats dömde Overståthållarämbetet honom den 15 augusti 1910 i ett av Svea hovrätt fastställt utslag enligt 11 kap. 15 § SL till böter 15 kr.^' NJA 1917 B 239. Borgmästare Carl Lindhagen åtalades för att söndagen den 8 februari 1914 på allmän plats i Stockholm ha gjort sig skyldig till förargelseväckande beteende genomatt såsom deltagare i ett demonstrationståg, då tåget passerade kanslihuset på vars trappa regeringen befann sig, ha höjt ropet »Leve republiken!». Carl Lindhagen medgav att han agerat på det sätt som åklagaren gjorde gällande men bestred att detta kunde konstituera förargelseväckande beteende. Att kunna begära en ny grundlag var enligt honomen medborgerlig rätt, även om en sådan reform skulle gå ut över kungamakten. 1 sina rättegångsinlagor hänvisade han vad avsåg frågan om införandet av republik bl.a. till de motioner som i detta ämne framlagts i Andra kammaren, mot. AK 1912:318 och mot. AK 1914 B: 250. Till stöd för åtalet åberopade åklagaren bl.a. en polisrapport, av vilken framgick att detektivöverkonstapel Chroona iakttagit Carl Lindhagen då denne fällt utropet och därefter inför en kollega uttryckt sin förvåning över att en stadens borgmästare kunde tillåta sig sådant uppträdande. O.St.A’.t i Stockholm fann att det under den i 11 kap. 15 § SL upptagna bestämmelsen om ansvar för åstadkommande av förargelse å allmän plats måste böra hänföras det fall, att någon å dylik plats, genomett uppträdande, sommed hänsyn till sin form kunde väcka anstöt hos olika tänkande, gav uttryck åt någon sin mening rörande ett eller annat samhällsspörsmål, likgiltigt i vad riktning hans mening därvid gick. Då den av Carl Lindhagen valda formen för uttryckande av sin önskan omändring av det bestående statsskicket, nämligen att å öppen plats i ett för uppvaktning för kungens statsråd avsett demonstrationståg och emot statsrådets medlemmar höja ifrågavarande utrop, måste anses varit av beskaffenhet att väcka synnerlig förargelse, dömde O.St.Ä:t Carl Lindhagen att enligt 11 kap. 15 § SL böta 100 kr. Svea HovR;s pluralitet bestående av tre ledamöter fann inte skäl att göra ändring i underinstansens bedömning. En ledamot önskade emellertid ogilla åtalet eftersomCarl Lindhagens utrop mte kunde anses ha varit i och för sig förargelFernström, 1950, s. 176. Omvandling av böter till frihetsstraff var beloppsbegränsad genom att det i 2 kap. 11 § SL stadgades att från böter omvandlat fängelse inte fick sättas över sextio dagar, vilket svarade mot ett bötesbelopp om570 kr. Detta hovrättsavgörande, utslag nr 624 av den 21 oktober 1910, tycks inte ha överklagats till Högsta domstolen. Utgången i detta mål indikerar att det inte uteslutande var omsorg om risken för störande rörelser i folkmängden och uppmärksamhetens avledande för musikens åhörare som medförde att flvgbladsdistributionen ansågs straffbar somförargelseväckande beteende.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=