188 Ö.St.Ä:t i Stockholm fann att i målet hörda vittnen ådagalagt skiljaktigauppfattningar om huruvida den tilltalade genomsitt förfarande kommit förargelse åstad eller inte. Enligt O.St.A:t var det uppenbart att utdelande av tryckalster - omhänsyn inte togs till skrifternas innehåll - i och för sig inte kunde anses förargelseväckande, men då såsomi förevarande fall, utdelandet försiggått bland en större samling personer och under förhandenvarande förhållanden, hade den tilltalades förehavanden, såsomockså flertalet vittnen otvetydigt givit tillkänna, måst verka störande å ordningen genomrörelser i folkmassan och uppmärksamhetens avledande för dem, som velat ostörda åhöra musiken. O.St.A;t dömde därför den tilltalade att enligt 11 kap. 15 § SL böta 15 för vardera förseelsen, dvs. sammanlagt 30 kr.'^ Svea HovR fann inte skäl att göra ändring i O.St.A:ts utslag. HDfann av formella skäl att HovRms utslag skulle stå fast.'^ I 1 § 1 mom. 1 st. TFF fastslogs vid denna tid att ingen kunde tilltalas eller straffas för tryckt skrifts innehåll i annan ordning än tryckfrihetsförordningen stadgade. Den s.k. exklusivitetsfrågan aktualiserades ibland då någon tagit befattning med tryckalster på ett sätt som väckt förargelse.'® De flygblad som Hilmer Pettersson-Wallentin spritt uppfattades, eftersomtryckfrihetsåtal inte väcktes,'^ tydligen såsomi sig innehållsmässigt tillåtna. Enligt vad somkommit till uttryck i rättsväsendets motivering fälldes Hilmer Pettersson-Wallentin till ansvar enligt 11 kap. 15 § SL endast därför att hans förehavanden verkat störande å ordningen genomrörelser i folkmassan och uppmärksamhetens avledande för dem, somvelat ostörda åhöra musiken. Således var det uteslutande det sätt på vilket flygbladen spritts och inte skrifternas innehåll somansågs ha kommit förargelse åstad. Hilmer Pettersson-Wallentins sammanlagda straff, böter 30 kr, motsvarade vid omvandling till frihetsberövande fängelse 6 dagar. Strafflatitudens minimum var 5 kr. Straffmätningen måste därför tolkas som att de åtalade handlingarna ansågs tämligen bagatellartade, om än i det särskilda fallet straffbara. Karl Fernström uppger i sitt verk omungsocialismen att Hilmer PetterssonWallentin ofta var i delo med polisen under sådana former att han ådömdes böter, och eftersom omvandling av böter till fängelse var beloppsbegränsad I målet hos Ö.St.Äits i Stockholmpolisdomstol dömdes även en person, somvid det ena tillfället varit Hilmer Pettersson-Wallentin behjälplig med flygbladsutdelandet, för förargelseväckande beteende till böter 15 kr. Endast Hilmer Pettersson-Wallentin besvärade sig över O.St.Ärts utslag. Hilmer Pettersson-Wallentins överklagande tycks ha förfallit till följd av att han inte inom föreskriven tid kommunicerat sina besvär med åklagaren. Jfr NJA 1935 s. 113 och NJA 1944 s. 702. Den somspritt ett tryckalster vilket sedermera befanns brottsligt, kunde enligt 1 § 12 mom. TFF, omvarken boktryckaren eller författaren kunde ställas till ansvar, dömas för skriftens innehåll såsom författare. Jag har i Justitiekanslersämbetets diarium över inkomna ärenden för åren 1908, 1909 och 1910 inte funnit några noteringar omåtgärder beträffande av Svenska Aktiva Motståndet undertecknat flygblad nr 1, vilket inleddes med orden »Handla först — tänk sedan». Däremot har ett stort antal tryckfrihetsärenden föranletts av flygbladet »Tänk först, handla sedan», för vars innehåll Birger Svahn fälldes till ansvar i NJA 1909 B 115.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=