186 t.ex. kungligheter kunde emellertid straffas somförargelseväckande beteende. Såsom nämnts i det i avsnitt 4.2 ovan refererade avgörandet NJA 1909 B 115 dömdes sålunda ungsocialisten Birger Svahn att böta 75 kr, sedan han våren 1908 på ett förargelseväckande sätt visslat när hertigparet av Södermanland passerade i kortege. Förargelseväckande beteende kom att tillämpas bl.a. i samband med den socialistiska fackföreningsrörelsens stridsmetoder, som i detta sammanhang fick karaktär av politiskaåsiktsförbrytelser. Eftersom yttrandefrihetsinskränkningar riktade mot fackföreningsrörelsen behandlas i kapitel 8 nedan, refereras här endast några exempel på andra typer av politiskt motiverade företeelser, somunder 1900-talets första decennier befanns otillåtna enligt 11 kap. 15 § SL. NJA 1909 s. 104. WallentinWald åtalades för att i SAP:s demonstrationståg den I maj 1908 ha burit en fana på vilken det stått »Ned med tronen, altaret och penningpåsen». Till sitt försvar anförde Wallentin Wald att då tronen, altaret och penningpåsen symboliserade det nuvarande samhället, vilket socialismen avsåg att omdana, hade han genomfanans bärande önskat inlägga en protest mot det nuvarande samhället. Han bestred att allmän förargelse varit rådande hos dem som läst faninskriptionen samt ifrågasatte att företeelsen alls var sådan att II kap. 15 § SL var tillämplig. O.St.Ä:t i Stockholm fann att den tilltalades beteende att från Norra Bantorget till Fogelbacken på Djurgården bära den aktuella fanan väckt allmän förargelse och dömde honomför hädelse samt förargelseväckande beteende enligt 7 kap. 1 § och 11 kap. 15 § SL till böter 300 kr. Svea HovRansåg att fanans inskription inte kunde föranleda straffansvar för hädelse. Underinstansens utslag ändrades därför på så sätt att Wallentin Wald, somenligt HovRrn måste anses ha åstadkommit allmän förargelse, för förargelseväckande beteende under försvårande omständigheter dömdes att böta 100 kr. HD (justitieråden Billing, Bohman, Westring, Marks von Wiirtemberg och Améen) fann inte skäl att göra ändring i Svea HovR:s utslag. Justitierådet Marks von Wiirtemberg tilläde att 11 kap. 15 § SL, i motsats till vad den tilltalade gjort gällande, otvivelaktigt var tillämplig beträffande det fall att någon på allmän plats på upphetsande och utmanande sätt gav uttryck för sin mening rörande samhällsfrågor. Wallentin Walds fana tycks ha väckt åtskillig uppmärksamhet. Den 2 maj 1908 framställde högermannen Fredrik Wachtmeister en interpellation i Första kammaren, vari statsminister Arvid Lindman tillfrågades omhan visste »att vid gårdagens stora demonstrationståg burits en fana med inskriften: ’ned med tronen och altaret’, utan att Stockholms stads ordningsmakt ansåg sig böra inskrida? Detta förhållande har med rätta väckt en ytterst pinsamuppmärksamhet, i synnerhet som under de senare åren i vårt fosterland pågått en öppen strid mot staten, religionen och samhället. Men icke någonsin har dock en uppmaning till omstörtning af våra bestående institutioner framkommit så öppet och utan protest. Då jag icke kan finna annat än att toleransen härvddlag Fernström, 1950, s. 169. Ö.St.Ärts i Stockholmpolisdomstol, 1203/14, protokoll den 27 juni 1908.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=