185 6.1.2. Rättstillämpningen Under 1900-talets första decennier dömdes flera tusen personer varje år för förargelseväckande beteende.^ Provokativa politiska opinionsyttringar måste antas ha förekommit i dessa mål endast undantagsvis. Högsta domstolen har i det nedan refererade avgörandet NJA 1909 s. 104, vilket åsatts rubriken »Åtal för det svaranden i ett demonstrationståg genom stad burit en fana med förargelseväckande inskrift», varken omnämnt eller på annat sätt åberopat något tidigare avgörande av likartad karaktär. Vid denna tid har således troligen frågan ombrott enligt 11 kap. 15§ SL kunde begås genomoffentligt tillkännagivande av en politisk åsikt, åtminstone såvitt de justitieråd som dömde i målet kunnat erinra sig, aldrig tidigare aktualiserats i högsta instans.'® Att underrätterna fann mer eller mindre politiska åsiktsyttringar otillåtna såsomförargelseväckande beteende förekomredan under 1880-talet. Så utmättes straff enligt 11 kap. 15§ SL t.ex. mot en del av de personer som August Palm utanför Långholmsfängelset, då denne i slutet av juli 1888 släpptes fri efter att ha avtjänat det fängelsestraff somhan ådömts i det i avsnitt 7.3.2 nedan refererade avgörandet NJA 1888 B 96. Till dem som åtalades för att på ett opassande sätt ha hyllat den frisläppte fången med hurrarop hörde Hjalmar Branting. Vissa av de poliser som vittnade i målet hade dock inte hört honom ropa hurrautan var säkra endast på att de iakttagit att hans mustascher rört sig. Detta åtal lämnades därför utan bifall." August Palm själv befanns däremot överbevisad om att ha stämt in i folkmassans hurrarop och dömdes att böta 25 kr enligt 11 kap. 15 § SL.'‘ Hyllningsrop till förmån för personer som hade en hög position inomdet etablerade samhället torde aldrig ha blivit föremål för åtal. Agerande på allmän plats som kunde tolkas som ett tillkännagivande av en negativ inställning till Enligt Sveriges officiella brottmålsstatistik var antalet enligt 11 kap. 15 § SL sakfällda personer t.ex. 8.635 år 1913, 8.577 år 1914, 7.958 år 1915, 8.267 år 1916, 4.759 år 1917 och 3.864 år 1918. Att utan att studera dessa underrättsavgöranden ha någon säker uppfattning omhur ofta politiska opinionsyttringar kvalificerades enligt 11 kap. 15 § SL är naturligtvis inte möjligt. Om det hade varit vanligt att politiska opinionsyttringar kvalificerades enligt 11 kap. 15 § SL måste det dock betraktas somförvånande att inget sådant mål förefaller ha överklagats till Högsta domstolen före år 1909. Se dock NJA 1903 s. 134, i vilket avgörande personer som trakasserat strejkbrytare bl.a. genomatt föra oljud av överinstanserna dömdes enligt dels 11 kap. 15 §, dels 15 kap. 22 § SL. " Ö.St.Ärts i Stockholm polisdomstol, 1045/ 2, protokoll den 1, 3, 6, 13 och 17 augusti 1888. Bland de socialistiska historikerna råder ingen enhetlig uppfattning om huruvida vittnet uppgav sig ha sett Hjalmar Brantings skägg eller hans mustascher röra sig. Se t.ex. Magnusson, 1920, s. 128 och Palm, (omtryck) 1970, s. 269 f. I protokollet vid Ö.St.Ärts i Stockholm polisdomstol synes snarast ha antecknats att åklagarvittnet inte hört något hurrarop men däremot sett att den tilltalade rörde munnen. Protokollsanteckningarna har dock inte förts med en sådan handstil att jag med abst^lut säkerhet kan ange omuttrycket skall vara »munnen» eller »mustascher». Ö.St.Ärts i Stockholm polisdomstol, 972/ 27, protokoll den 31 juli och den 2 augusti 1888. Böter 25 kr motsvarade vid omvandling till frihetsstraff fängelse sex dagar. hyllade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=