RB 55

183 Genomorden »eller kommer eljest förargelse åstad» hade bestämmelsen i 11 kap. 15§ SL erhållit ett vidsträckt tillämpningsområde. Eftersom brottsbeskrivningen redan av Lagkommittén utformats så att den skulle kunna fånga in handlingar somuppfattades somstörande utan att utgöra något ordinärt brott, var det kanske oundvikligt att vissa sorters budskap och meddelanden komatt anses i sig straffbart förargelseväckande. När lagrummet användes för att undertrycka åsiktsyttringar utgjorde det dock inte längre en fridsförbrytelse av samma art som t.ex. hemfridsbrott i 11 kap. 10 § SL eller brott mot griftefrid i 11 kap. 4 § SL.5 Enligt vad som uppgavs i samband med 1940-talets strafflagsrevision förefaller domstolarna ibland ha ansett det tillräckligt att en ordningsövervakande polis intygade att han känt förargelse till följd av en företeelse för att förargelseväckande beteende skulle anses ha förelegat.^ Om stadgandet nyttjades på detta sätt förelåg uppenbarligen möjlighet att fälla en tilltalad till ansvar för uttalanden som uppskattats av alla närvarande utomordningsmaktens representanter och somdärför, om man ser till bestämmelsens ursprungliga fridsbevarande syfte, inte var straffvärda. Frågan omvilka beviskrav som skulle ställas beträffande åstadkommande av förargelse var aktuell även vad avsåg hädelse enligt 7 kap. 1 § SL. I detta lagrum stadgades efter 1887 års sänkning av strafflatituden att »(h)var som genomatt häda Gud eller genomatt lasta eller gäcka Guds heliga ord eller sakramenten åstadkommer allmän förargelse, straffes med fängelse i högst ett år eller böter». Av NJA 1891 s. 241, somrörde åtal för hädelse mot utilisten Viktor Lennstrand, framgår att en del ledamöter i Göta hovrätt ansåg att ett offentligt yttrande, oavsett dettas beskaffenhet, inte kunde presumeras ha åstadkommit förargelse. Enligt denna uppfattning måste sålunda bevisning om att allmän förargelse åstadkommits förebringas i varje Far man överdådigt fram, sd att annan därav skadas kan, dväg, gata, torg eller annanplats, somär upplåten för allmän samfärdsel eller eljest allmänneligen befares, eller där allmän marknad eller auktion hålles, straffes med böter, högst etthundra riksdaler. Far någon, på sätt ovan är sagt, överdådigt frammed automobil, bötefrån och medfemtio till och med ettusen riksdaler. Kom därav ej skada och var faran ringa, må böterna nedsättas till tio riksdaler. Gör man oljud eller oväsende eller kommer eljest förargelse åstad å plats, som nyss nämnd är, eller åjärnvägståg, passagerarfartyg eller annat dyliktjortskaffningsmedel, somärför allmänheten tillgängligt, eller å rum, där offentligt föredrag hålles eller offentlig föreställning pågår, eller där mat eller dryck tillhandahållcs allmänheten till förtäring eller eljest varor hållas till salu för allmänheten, eller å annat ställe, som, mot eller utan avgift, ärför allmänheten upplåtet, straffes, där ej förbrynelsenförut i detta kapitel är med straffbelagd, med böter, högst etthundra riksdaler. Våldför man annan å ställe, varomi denna § jörmäles, då skall den omständighet, vid straffets bestämmandeför våldet, såsomförsvårande anses. ^ I och för sig fastställs naturligtvis även gränserna för övriga fridsbrotts räckvidd i det enskilda fallet genom tolkning. Brottsbeskrivningar varigenom konkreta skeenden kriminaliseras torde emellertid i allmänhet innefatta färre värdeöppna rekvisit än yttrandefrihetsrättsliga straffbud. ft SOU 1944:69 s. 235.

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=