174 År 1935 avgav 1933 års kommitté, somletts av justitierådet Emil Sandström, ett betänkande med förslag angående åtgärder mot statsfientlig verksamhet. I inledningen till den del av betänkandet som behandlade åtgärder för att stävja missbruk av yttrande- och tryckfriheten framhöll kommittén att det demokratiska statsskickets existens förutsatte opinionsfrihet. Men, fortsatte kommittén »(f)riheten förutsättes utövad under ansvar och självdisciplin. Där dessa saknas och friheten urartar till självsvåld, kan den demokratiska ordningen och därmed allas frihet råka i fara. Faran hotar såväl från det håll, där självsvåldet uppträder, somfrån den reaktion, vilken självsvåldet kan framkalla».I fråga om 10 kap. 14 § SL fann kommittén vägande skäl tala för att inte förslå någon ändring. I samband med 1948 års strafflagsrevision överflyttades 10 kap. 14 § SL till 11 kap. 5 § SL under brottsbeteckningen uppvigling.6> Förutommuntliga och skriftliga yttranden straffbelädes i 11 kap. 5 § SL »annat meddelande», varmed avsågs kommunikation genom t.ex. gester. Uttrycket prisande av brottslig gärning utgick vid 1948 års revision, eftersom man i enlighet med vad Johan Thyrén anfört på 1930-talet ansåg att det var onödigt att exemplifiera en viss sorts indirekt förledande till brottslig gärning.62 Maximipåföljden straffarbete fyra år kvarstod, under det att normalstraffet fortfor att vara böter eller fångelse. I förarbetena till 11 kap. 5§ SL anfördes följande. Eftersom straff inte borde drabba uppmaning att låta bli att fullgöra förpliktelser av privaträttslig natur, såsomatt inte betala förfallen hyra eller att inleda en avtalsstridig strejk, borde uppvigling till ohörsamhet mot lag inte vara kriminaliserat. Endast att söka förleda till svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet hade därför jämställts med att söka förleda till brott. Uttrycket medborgerlig skyldighet syftade inte på moraliska plikter utan avsåg att omfatta uteslutande lagligen föreskrivna skyldigheter, såsom att betala skatt och fullgöra värnplikt.63 De ändringar av paragrafens ordalydelse som vidtogs år 1948 var sålunda i huvudsak förtydliganden av vad som redan fastslagits 59 SOU 1935:8 s. 99. “ SOU 1935:8 s. 104 ff. 5' SOU 1944:69 s. 213 ff., prop. 1948:80 s. 189 och SFS 1948:448. Före 1948 års lagstiftning hade sedan år 1906 endast smärre ändringar vidtagits av straffbudet. Bl.a. hade stadgandets konkurrensbestämmelser ändrats. SFS 1938:251 och SFS 1940:356. Lagrummet erhöll är 1948 följande lydelse. Var som muntligen inför menighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning eller i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest sökerförleda till brottsliggärning, svikande av medborgerlig skyldighet eller ohörsamhet mot myndighet, dömesför uppvigling till böter ellerfängelse. Sökte hanförleda till brott varå straffarbete kanfölja, ma till straffarbete i högst fyra år dömas. Även den särskilda konkurrensregel varigenom upplysts att delaktighetsbestämmelsen i strafflagens fjärde kapitel i vanlig ordningvar tillämplig befanns pä lagrådet inrådan onödig. Prop. 1948:80 s. 188 f. och 416 f. 63 Prop. 1948:80 s. 188 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=