170 efter att ha tillbringat över tretton månader i häkte och fängelse,"^* kritik mot SAP och uppgav att ett parti, »som varmt ivrar för de mest skarpa och hänsynslösa munkorgslagar inomegna led,"^^ är naturligtvis endast konsekvent, när det låter också samhället hålla sig med åtminstone en liten smula munkorg, och jag är fullkomligt övertygad om, att vid den tidpunkt - den kanske för övrigt icke är så avlägsen - då vi fått en liberal-socialistisk regering, komma vi att få se högersocialisterna försvara och rösta för även Staafflagarnas bibehållande». Förslaget fälldes av båda kamrarna.'*^ Avslaget kan, åtminstone då det gäller Första kammaren, inte ha kommit som någon större överraskning för motionärerna. Sannolikt framställde de motionen främst för att få möjlighet att kritisera såväl rättsskipningen somde reformistiska socialdemokraternas, i motionärernas ögon alltför stora, tolerans mot den bestående ordningen. Motionen innefattade, lika litet som 1910 och 1914 års av socialdemokraterna i samma ämne framställda motioner, någon hemställan om att 3 § 7 mom. TFF skulle upphävas eller begränsas. I nära anslutning till det vänstersocialistiska lagförslaget behandlade riksdagen en konservativt initierad motion omtillsättande av en utredning angående den försvarsfientliga propagandan.Lagutskottet hade avstyrkt detta motionsförslag, huvudsakligen eftersomsakfrågan helt nyligen, dvs. året före, avslagits i riksdagen och några skäl för omprövning inte ansågs ha framkommit.'^^ I Första kammaren bifölls förslaget, trots att det från liberalt håll anfördes att huvudorsaken till den antimilitaristiska propagandans stora framgång var högerns egen politik vad avsåg såväl de värnpliktigas behandling somövriga försvarsfrågor. I Andra kammaren vidhöll liberalernas ledare Nils Eden samlingspartiets avståndstagande från ytterligare repressiv lagstiftning och inte oväntat avslogs motionsförslaget av denna kammare.'*^ På anmodan av cheferna för sjö- och lantförsvarsdepartementen tillsattes emellertid detta år en sakkunnigutredning utan riksdagens uppdrag. Under år 1918 framlades åter en vänstersocialistisk motion om fullständigt avskaffande av 10 kap. 14 § SL.'^^ I denna motion, som i huvudsak innefattade en upprepning av vad som anförts år 1917, framhölls att den prejudicerande effekten av NJA 1916 s. 483 medfört att 10 kap. 14 § SL kommit att på ett ■" Höglund, 1956, s. 16. Inom SAP hade mer eller mindre framgångsrika försök gjorts att upprätthålla partidisciplinen och tysta den radikala opposition, somleddes av Zeth Höglund o.a. Så hade den socialdemokratiska riksdagsgruppen år 1915 antagit en disciplinstadga, som man hoppades skulle hindra gruppens vänsterfraktion från att uppträda på ett sätt SAP:s majoritet fann olämpligt. Höglund, 1954, s. 151 ff. « FK 1917:45 s. 74-79 och AK 1917:64 s. 76-93. Mot. FK 1917:49 och mot. AK 1917:168. ■*5 LU 1917:53. FK 1917:45 s. 79 ff. och 46 s. 1 ff. och AK 1917:68 s. 6 ff. •*7 Mot. AK 1918:207.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=