164 dömts för grövre brott enligt detta lagrum under åren 1908-1912.'^ Lagutskottet ansåg inte att de straff som utmätts varit anmärkningsvärt höga eller ur annan synpunkt orättmätiga. Utlåtandet utmynnade i en hemställan om avslag,’^ vilket också blev båda kamrarnas beslut.*7 Sedan Första världskriget brutit ut i början av augusti 1914 ökade behovet av att kunna förhindra spridande av information som ansågs sätta rikets yttre säkerhet i fara. Den 4 augusti utfärdades därför en förordning angående förbud mot offentliggörande av vissa förhållanden rörande krigsmakten. Genom denna förordning, SFS 1914:114, förbjöds offentliggörande i tryck av meddelanden eller underrättelser som rörde arméns eller marinens styrka, tillstånd, ställning eller operationer, såvitt inte chefens för generalstaben tillstånd hade inhämtats. Författningen torde inte ha kunnat drabba moraliserande antimilitaristisk propaganda utan endast sådana yttranden som innefattade information ommilitära förhållanden.** Under år 1915 framlades dels en proposition, dels en motion omskärpning av 10 kap. 14 § SL. Motionen lades framav den konservative Otto Holmdahl m.fl. Båda förslagen var föranledda av att högergrupperingarna ansåg att 1906 års lagstiftning inte i önskvärd grad förhindrade försvarsnihilistisk aktivitet. Världskrigets inverkan på det utrikespolitiska läget gjorde att man fann det nödvändigt att vidtaga skyndsamma åtgärder för att stävja spridningen av försvarsfientlig propaganda. Propositionen innefattade förslag om dels en lag om förbud för vissa personer att vistas på ort, där avdelning av krigsmakten var förlagd, dels utvidgad räckvidd av 10 kap. 14 § SL.Justitieminister i Hammarskjölds regering, som ersatt Staaffs andra ministär efter den s.k. borggårdskrisen i februari 1914, var hovrättspresidenten Berndt Hasselrot. Enligt vad han uppgav i propositionen borde det i 10 kap. 14 § SL inskrivas att den som dömts enligt detta lagrum i vissa fall skulle kunna åläggas förbud att vistas på ort, där avdelning av krigsmakten var stadigvarande förlagd. Personer somfällts till ansvar enligt 10 kap. 14§ SL för att ha bedrivit agitatorisk verksamhet i syfte att hos krigsmanskap eller värnpliktiga utplåna känslan av plikter mot fosterlandet eller uppväcka LU 1914 B: 19. Antalet dömda fördelade sig enligt följande: År 1908: en person dömd till straffarbete över 12 månader. År 1909: elva personer dömda, varav två till straffarbete 2-6 månader, en till straffarbete över 12 månader, sju till fängelse 1-6 månader, en till fängelse 6-12 månader. År 1910: fyra personer dömda, varav tre till fängelse 1-6 månader, en till fängelse 6-12 månader. År 1911: en person dömd till fängelse 1-6 månader. År 1912: en person dömd till fängelse 1-6 månader. Jfr uppgifter i appendix A, avsnitt 2. LU 1914 B:19 s. 11. '7 FK 1914B:50s. 9f. och AK 1914 B: 57 s. 2 ff. Se det i avsnitt 5.3.5 ovan refererade avgörandet NJA 1917 B 259, i vilket Jalmar Wiksten såsom ansvarig utgivare för Stormklockan enligt dels 3 § 7 mom. TFF jämfört med 10 kap. 14 § 3 mom. SL, dels 3 § 10 mom. TFF jämfört SFS 1914:114 dömdes till fängelse fyra månader till följd av innehållet i artikeln »På mobilisering i Skåne». Prop. 1915:144.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=