162 förelåg mellan olika politiska grupperingars uppfattning om hur eventuellt samhällsomstörtande propaganda borde motverkas aktualiserades även då riksdagen i februari 1909, på sätt somredogjorts för i avsnitt 5.3.3 ovan, antog 1906 och 1908 års vilande förslag omändringar av tryckfrihetsförordningen. Ar 1910 framlades en socialdemokratisk motion, som bl.a. hemställde att dels Åkarpslagen i 15 kap. 22 § 2 mom. SL, dels munkorgslagen i 10 kap. 14 § SL skulle återställas till det skick somlagrummen haft före utvidgningarna år 1899 respektive år 1906.'° I motionen framfördes skarp kritik mot både lagstiftning och rättstillämpning. Enligt Hjalmar Branting m. fl. hade rättssystemets brister framträtt särskilt väl på senare tid eftersom storstrejken, »den stora sociala striden», hade »kastat sitt blixtljus in i vår rättsskipnings mörkaste vrår och den har med kraftig hand strukit under, att klassrättvisan utöfas genomdet sätt hvarpå lagarna tillämpas». I fråga om att detta lagrumalltsedan 1906 års utvidgning använts på ett sätt somsatte yttrandefriheten i allvarlig fara och även åsamkade den tilltalade straffarbete. Som exempel på att så var fallet nämndes domarna mot Olof Sundström, Birger Svahn, Hjalmar Gustafsson och Oskar Wallenstein." Lagutskottet anförde att man vid straffmätning för brott mot 10 kap. 14 § SL borde beakta att det som belagts med straff var den fara för samhället eller det trots mot samhällsordningen som låg i att söka förleda till brottsliga handlingar. Det rådande rättsläget var enligt lagutskottet tillfyllest, varför motionen inte borde föranleda någon åtgärd.Detta blev också kamrarnas beslut.'^ Lindmans konserv'ativa ministär trädde till i maj 1906 och demissionerade i oktober 1911. Under denna, bl.a. till följd av den för arbetarrörelsen olyckliga storstrejken, politiskt instabila tid tycks det ha förekommit många fällande domar enligt Akarps- och Staafflagarna. Att de socialistiska grupperingarna kom att rikta kritik mot »systemet Petersson» är därför inte förvånande. De lagar av yttrandefrihetsinskränkande art somden Lindmanska ministären själv lyckades driva igenom, bl.a. ändringen av 7 § i lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs verkställande i enrumsamt 1910 års s.k. preventivlag i 18 kap. 3 § SL, var emellertid av jämförelsevis ringa betydelse. 10 kap. 14 § SL anfördes för åsiktsbrott nästan som regel rena Mot. AK 1910; 146. Beträffande denna motion se även avsnitt 6.1.3, 7.2.1 och 8.4. " Dvs. NJA 1907 B 467, NJA 1909 B 115, NJA 1910 B 64 och NJA 1910 B 96. Oskar Wallenstein har i motionen givits förnamnet »Otto». Eftersom det straff som Birger Svahn ådömts utmätts enligt 8 kap. 3 och 8 §§ SL, och inte enligt 10 kap. 14 § SL, var omnämnandet av NJA 1909 B 115 som illustration till att 10 kap. 14 § SL borde återges stadgandets lydelse av år 1889 möjligen något malplacerat. LU 1910:35. Carl Lindhagen reserverade sig mot majoritetens ställningstaganden beträffande 10 kap. 14 § SL. LK 1910:19 s. 20-24 och AK 1910:28 56-80. I Andra kammaren avslogs denna del av lagforslaget med röstsiffrorna 153 mot 56.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=