159 dersökta utslag ledde därför till att åtskillig kritik riktades mot både lagstiftningen och rättsväsendet. Vidare torde publiciteten kring de rättsliga ingripandena många gånger ha lett till att den försvarsnihilistiska ideologins budskap fick betydligt större spridning än vad som skulle ha varit fallet om, så att säga, rätten tigit. Att många politiska agitatorer komatt dömas enligt Staafflagarnas 10 kap. 14 § SL och 3 § 7 mom. TFF innebar därför inte nödvändigtvis att dessa lagar på ett effektivt sätt minskade framförandet av »icke önskvärda» åsikter. Jag anser tvärtomatt mycket talar för att lagstiftningsåtgärderna varken minskade antalet revolutionärt sinnade antimilitaristiska agitatorer eller antalet personer som sympatiserade med socialismen eller försvarsnihilismen. Sannolikt hade straffbuden dock en viss dämpande effekt på propagandans utformning, såtillvida att agitatorerna för att undgå straffansvar ibland försökte uttrycka sig i milda ordalag samt genomliknelser, omskrivningar och allegorier. version av 5.4. Utvecklingen från den liberala vindkantringen till nutid 5.4.1. Före Första världskriget Justitieminister Albert Petersson i Lindmans konservativa regering brukade, såsom nämnts i avsnitt 5.3.5 ovan, i radikala kretsar ibland kallas för »ÅtalsPelle» till följd av de många åtal enligt bl.a. Åkarps- respektive munkorgslagen som förekom under hans ämbetsperiod. Beivrandet av »politiskt inkorrekt» agitation medförde, såsom framgår av avsnittet ovan, att tämligen långvariga frihetsberövande straff ibland utmättes. Således var det knappast en slump att det år 1908, samma år som den mot strejkrörelsens yttrandefrihet riktade Lex Hildebrand framställdes,' lades framtvå lagförslag, vilkaåsyftade att inskränka yttrandefriheten för personer som undergick frihetsberövande straff. Båda dessa förslag, en motion och en proposition, tycks ha föranletts av att ungsocialisten Hinke Bergegren i fängelset sysselsatt sig med att skriva artiklar och recensioner som publicerats i socialistiska tidskrifter, då han avtjänade de tio månaders fängelse somhan ådömts för uppvigling i NJA 1907 B 35.2 Enligt vad som anfördes i den av några högermän initierade motionen var det stötande för det allmänna rättsmedvetandet att en ansvarig utgivare som dömts för brott under tiden för avtjänande av frihetsberövande straff kunde fortsätta med skriftställarverksamhet. Utan att vidröra frågan om utgivaren överhuvudtaget borde ha rätt att under strafftiden befordra bidrag till den periodiska skriften, önskade motionärerna förbättra det rådande rättsläget genomett tillägg i 1 § 4 mom. TFF.^ I tillägget skulle stadgas att ansvarig utgi- ’ Se avsnitt 8.5 nedan. ’ Se avsnitt 5.2.3 ovan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=