151 månader av den tid som han varit häktad måste dock betraktas som en inte obetydlig straffnedsättning.^^ NJA 1919 B 734. Carl F. Jernberg och Theodor H. Fernlund åtalades enligt 15 kap. 22 § 1 mom. SL för brott mot annans frihet.Gustaf Staf åtalades för att vid två tillfällen ha uppmanat till brottslig gärning och ha gjort sig skyldig till brott mot annans frihet och egenmäktigt förfarande.^^ Följande händelseförlopp låg enligt åklagaren till grund för åtalet. Gustaf Staf hade den 1 maj 1917 mot bakgrund av den rådande svälten inför en större samling arbetare uppmanat åhörarna att tillämpa »direkt aktion» mot bönderna genomatt »inventera» böndernas källare. Efter talet hade Gustaf Staf tillsammans med 200-300 personer, däribland Carl Jernberg och Theodor Fernlund, besökt flera bönder i Njutånger socken, vilka under hot omvåld tvingats tåla att arbetarna mot betalning tillägnade sig livsmedel. Enligt vad en av bönderna vid namnJon Jonsson uppgav vid häradsrätten, hade en av arbetarna frånnarrat hans hustru nyckeln till potatiskällaren, varefter Carl Jernberg med hjälp av bl.a. Gustaf Staf hade lagt beslag på 17 tunnor potatis, vilka de i och för sig åsatt ett visst pris per tunna. När Jon Jonsson bestred deras rätt att ta potatisen, hade arbetarna hotat att kasta ut honom. Vidare hade Gustaf Staf enligt åklagaren påföljande dag vid ett möte uppmanat arbetarna att plundra brukshandeln i Iggesund. Carl Jernberg och Theodor Fernlund bestred brott. Gustaf Staf medgav att han gjort uttalanden av liknande innebörd somde av åklagaren åberopade vittnena uppgivit, men bestred att han därvid uppmanat till brott. Vidare medgav han att han följt med de andra arbetarna till Njurunda men bestred att han haft någon ledande funktion då de köpt potatis av bönderna. Enångers tingslags HRdömde Gustaf Staf enligt 10 kap. 14 § 1 mom. SL för uppmaning till brott, varå strängare straff än fängelse kunde följa, till straffarbete tre månader för vart och ett av hans yttranden, dvs. till sammanlagt straffarbete sex månader. Vad som i övrigt lagts Gustaf Staf till last samt åtalen mot Garl Jernberg och Theodor Fernlund lämnades utan bifall. Svea HovRdömde Svegs tingslags häradsrätt hade meddelat dom den 6 juli 1918. Hovrätten meddelade sitt utslag den 23 december 1918. Därefter dröjde det ytterligare fyra månader innan Högsta domstolen den 24 april bestämde den slutliga utgången i målet. Under den sistnämnda tidsperioden var den tilltalade emellertid inte häktad. Straffmaximumenligt 10 kap. 14 § 3 mom. SL var fängelse högst två år. Eftersom straffarbete inte ingick i detta stadgandes strafflatitud kunde en person som var på sannolika skäl misstänkt för att ha gjort sig skyldig till försök att förleda till ohörsamhet mot lag eller laga myndighet häktas endast omflykt- eller kollusionsfara ansågs föreligga. Se 19 § SP och Bäärnhielm, 1925 s. 32-38. OmJohansson hade åtalats för de brott somhan sedermera dömdes för, skulle han sålunda troligen inte ha häktats. Hovrättens förordnande beträffande tillgodoräknande av häktningstid förefaller därför väl motiverat. 15 kap. 22 § 1 mom. SL hade följande lydelse. »Tvingar nägon, utan laga rätt, eller med missbruk af sin rätt, genom våld eller hot, annan att något göra, tåla eller underlåta; straffes högst med straffarbete i två år, i defall, der gerningen ej medsvårare straff särskildt belagdär.» I 10 kap. 20 § SL stadgades följande. »Griper någon Konungens Befallningshavande i embetet, i ty att han pantar något till sig eller egenmäktigt skiljer annan vid det han innehafver eller eljest sjelv tager sig rätt; straffes med böter ellerfängelse i högst sex månader.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=